Satans mördare. Olof Palmes bevingade ord lämpar sig väl för att beskriva de runt 300 besegrade utländska IS-terrorister som nu sitter i fångenskap hos den kurdiska gerillan YPG i Syrien. Men hur återvändande jihadister ska hanteras är en het potatis för den svenska regeringen.
James Mattis, USA:s försvarsminister, kräver enligt nyhetsbyrån AP (13/2) att de länder som har medborgare som stridit för IS och tillfångatagits ska hämta hem dem. Fängelseplatserna i Syrien är på väg att ta slut och det finns risk att fångarna radikaliseras ytterligare. IS-terrorister ska inte få gå lösa på gatan.
Men det är just vad som kommer att ske om de skickas hem till Sverige. Trots flera år av påstått hårda tag släpar lagstiftningen efter och det finns inget sätt att säkerställa att de inte orsakar mer skada. Terrorforskaren Magnus Ranstorp varnar för att USA:s krav i praktiken kommer att leda till att bestialiska mördare släpps lösa i det svenska samhället utan åtgärder (Aftonbladet 12/2).
Sverige är det enda landet i EU som inte har någon begränsning eller förbud vad gäller medlemskap i terrororganisationer. Varningarna om pågående radikalisering i Sverige har duggat tätt under många år men flera på varandra följande regeringar har underlåtit att agera. Kulturrelativisering och närmast gränslös naivitet hos politikerna har förvandlat Sverige till ett paradis för jihadister som ostört kunnat rekrytera och sprida ondska.
Sent omsider vill regeringen nu göra det straffbart att vara medlem i eller att ha samröre med terrorgrupper (SR 15/12). Lagförslaget ska presenteras före valet, men det är oklart hur denna alltför sent påkomna tanke ska råda bot på den situation vi nu har för handen. Sverige står helt utan beredskap att ta emot och lagföra de terrorister som USA nu vill att vi ska ta ansvar för. Det tycks som att justitieminister Morgan Johansson (S) förstått detta, vilket förklarar varför han uttrycker motvilja att gå USA:s krav till mötes.
Storbritannien har tagit i med hårdhandskarna och helt sonika återkallat det brittiska medborgarskapet för IS-extremister som bland annat ägnat sig åt att halshugga gisslan. Men det är ingenting som Mattis uppskattar. Han menar att länder har ett ansvar för sina medborgare, och detta har han helt rätt i.
Sverige har ett ansvar för att människor i åratal kunnat radikaliseras på svensk mark. Politikernas oförmåga att ta itu med problemet har lett till att Sverige har producerat och exporterat jihadister till andra länder.
Men om staten är oförmögen att se till att dessa mördare inte skadar fler människor måste man fundera på andra, mer oortodoxa, lösningar. En sådan skulle kunna vara finansiell kompensation till andra länder så att IS-terrorister kan dömas och straffas där brotten begåtts.