Vad hände med Greklands ekonomi? För ett par år sedan var den på väg att välta hela eurozonen över ända – nu förekommer den nästan inte alls i nyhetsrapporteringen. Ändå löper det tredje lånepaketet, det som föregicks av en folkomröstning år 2015, ut till sommaren. Är det så att hälsan tiger still?
Dessvärre inte. Visserligen växte den grekiska ekonomin något förra året, med 1,4 procent, och väntas av EU-kommissionen växa med ytterligare 2,5 procent i år. Men tillväxttakten var ändå bara hälften så hög som den grekiska vänsterregeringen hade räknat med i sin budget. Och arbetslösheten förblir hög – 20,9 procent i november 2017, med god marginal Europas högsta. Arbetslöshetsnivån har visserligen fallit från 23,3 procent i november 2016, men inte markant snabbare än i andra EU-länder. Den väntas fortsätta falla, men långsammare.
Privatekonomiskt är utsikterna inte heller ljusa. I en grekisk undersökning uppgav 67 procent av de tillfrågade i mars i år att de har svårt att få sin ekonomi att gå ihop. Elva procent sa att de använder sina besparingar för konsumtion, och femton procent uppgav att de har skuldsatt sig. Sju procent sa att de kan spara några pengar. Det är, som tankesmedjan Foundation for Economic and Industrial Research skriver, “inte en miljö för snabbare återhämtning i ekonomin som helhet”.
Vad som däremot har förändrats sedan Grekland och dess ekonomi var som allra mest aktuellt i omvärldens ögon är att den politiska polariseringen har avtagit – det tidigare systemkritiska vänsterpartiet Syriza bedriver i regeringsställning en ekonomisk politik som inte markant avviker från tidigare regeringars – och att det inte längre bedöms sannolikt att Grekland skulle upphöra att vara medlem i EMU. Risker som har hållit tillbaka investeringar under tidigare år har därmed minskat väsentligt.
Men krisbekämpningen har satt djupa spår. Skatter har höjts i en sådan omfattning att medborgare och företag inte mäktar med att betala – i januari stod varannan skattebetalare i skuld till skattemyndigheten. Skatteskulderna motsvarar 57 procent av bruttonationalprodukten. Höga skatter, hög privat skuldsättning, en försvagad medelklass och till detta en omfattande utvandring av unga är allt annat än idealiska förutsättningar för ett Grekland efter krisen.
Med tanke på att de senaste tio årens krishantering just har kallats tillväxtfrämjande strukturreformer kommer frågan så småningom att ställas hur framgångsrikt reformarbetet egentligen har varit.
Greklands förre finansminister Yanis Varoufakis beskriver i sina memoarer hur han vid ett tillfälle, trots sin vänsterhemvist och trots att han företrädde en radikal vänsterregering, tvangs förklara att höjd moms inte automatiskt leder till större skatteintäkter utan istället kan ge minskad konsumtion. Grekland har nu breddat skattebasen, men ekonomin växer långsammare än nästan alla andra europeiska ekonomier.
När lånepaketet löper ut kan man mycket väl tvingas konstatera att operationen lyckades, men patienten är permanent försvagad.