Så har det tidigare otänkbara blivit verklighet. Donald Trump, som länge sågs som ett helt oseriöst alternativ, har blivit republikanernas kandidat i det kommande amerikanska presidentvalet. Tidigare sanningar har visat sig helt felaktiga: väljarna kräver varken ideologisk stringens, ett konventionellt privatliv eller en religiös övertygelse av sin kandidat.
Ett rimligt nästa steg är att fundera över sannolikheten att Donald Trump faktiskt besegrar sin demokratiska motkandidat Hillary Clinton. Den finns. Av PredictWise uppskattas den till 31 procent, av New York Times uppskattas den till 24 procent. Genomsnittet av de nationella opinionsmätningarna är ett minimalt övertag för Hillary Clinton.
Och i viktiga väljargrupper skulle Donald Trump vinna. Om bara män röstade, skulle Trump segra. Om bara vita väljare röstade, skulle resultatet bli det samma liksom ifall bara väljare i Södern röstade. Och om bara väljare äldre än 65 år skulle rösta, skulle Donald Trump bli president.
Samtidigt ska man komma ihåg att vägen hit inte har varit självklar. Bara 34 procent av de republikanska väljarna stödde samma kandidat genom hela primärvalsproceduren från december till april. 61 procent bytte kandidat åtminstone en gång, var fjärde väljare rentav två gånger. Under hösten 2015 tappade Trump 30 procent av sina sympatisörer.
Trumps framgång kan delvis tillskrivas svaga motkandidater. Bara sju procent av de republikanska väljarna stödde konsekvent den främste motkandidaten Ted Cruz, jämfört med 23 procent som höll fast vid Trump mellan december och april. Det konsekventa stödet för kandidaterna Rubio och Kasich låg på en procent vardera.
Det var alltså knappast så att Trump slog ut några tungviktare med djup förankring och bred popularitet. Men Trumps eget bidrag till segern hade ändå två särmärken: dels knöt han an till stora gruppers känsla av att vara utsatta och orättvist behandlade, dels införde han en för amerikanska förhållanden helt ny politisk stil som visade sig slå ovanligt väl ut i de sociala mediernas tidevarv.
Samtidigt finns det i den lättköpta framgången också tecken på svagheter. En majoritet av de republikanska väljarna är personer som aldrig har stött Trump (44 procent) eller också har stött Trump men inte gör det längre (12 procent). Även om det talas mycket om ett fanatiskt Hillarymotstånd bland republikaner har Trump i dessa båda grupper ett förhållandevis svagt stöd. Av de 44 procenten som aldrig har stött Trump, säger bara 53 procent att de ”definitivt” kommer att rösta på honom mot Clinton. Bland de före detta anhängarna är andelen säkra Trumpröstare 69 procent.
Även om presidentkandidaten har stöd av en stor majoritet även i dessa grupper är stödet mindre intensivt än man kanske skulle kunna tro. Och nöjdheten med årets kandidat är påfallande låg. När George W Bush ställde upp i ett presidentval första gången 2000 var 69 procent av de registrerade republikanska väljarna nöjda med sin kandidat. Nöjdheten med Trump som kandidat ligger i samma grupp på 40 procent. Det är väl närmast till denna brist på entusiasm som omvärlden nu får sätta sitt hopp.