Donald Trump förlorade primärvalet i Wisconsin. Men frågan är om det inte får större konsekvenser att Trump kort före valet snärjde in sig i märkliga och motsägelsefulla resonemang om aborträtten. Och det i sin tur torde ha berott på att Trump, som tycks vara som fisken i vattnet när det gäller andra delar av politikens vardag, måste uppträda som moralkonservativ för att vinna republikanska kärnväljare från konkurrenten Ted Cruz. Det är inte en uppgift som faller sig alldeles naturlig.
Vad som är mest förvånande, är att Trump ändå har lyckats. Trots att Donald Trump inte har rykte om sig att vara religiös – av alla presidentkandidater uppfattas han som minst religiös i opinionsundersökningar – har han vunnit sympatierna hos en stor del av de vita evangelikala protestanterna, även kallade pånyttfödda kristna.
Varför är detta förvånande? Av två skäl. Dels har Trump åtminstone tidigare torgfört andra övertygelser än dem som den evangelikala väljargruppen hyser, exempelvis just i abortfrågan. Och dels står Trump långt ifrån gruppen och dess livsstilsideal – genom sina flera skilsmässor, till exempel, och sin kasinoverksamhet.
Under normala omständigheter hade sådana saker spelat stor roll. Men när stödet nu mäts, säger 38 procent av de vita evangelikala väljarna att de föredrar Trump. Det är nästan lika stort stöd som den synnerligen moralkonservative Ted Cruz har (41 procent). Av alla dem som helst skulle vilja se Donald Trump som presidentkandidat, är hela 34 procent vita evangelikala protestanter.
När man tittar lite närmare på Trumps evangelikala väljare framträder ett annat mönster. Det är inte de mest aktiva evangelikalerna – om man likställer frekventa kyrkobesök med aktivitet – som stödjer Trump. Bland dem som går i kyrkan en gång i veckan eller oftare, är stödet för Cruz mycket större. Bland dem som går mer sällan har dock Trump stöd av 50 procent, men Cruz endast 31 procent.
Och detta får nog sägas vara ännu ett av skälen till Donald Trumps förbluffande framgångar i primärvalen. Han har lyckats finna väljargrupper ingen egentligen hade tänkt på fanns. För en viss typ av evangelikaler är inte de moralkonservativa åsikterna eller det trovärdiga privatlivet det allra viktigaste hos presidentkandidaten – det är uppenbarligen ännu viktigare att kandidaten bryter fullständigt med det politiskt korrekta etablissemanget och samtidigt har en optimistisk vision för USA. Det senare var för övrigt det som den framträdande evangelikalen Jerry Falwell Jr, son till den ”moraliska majoritetens grundare” Jerry Falwell, lyfte fram när han offentligt uttalade sitt stöd för Donald Trump. Om kandidatens familjesituation nöjde sig Falwell med att konstatera att Trump är en ”underbar far”.
Detta innebär dock samtidigt att den evangelikala väljargruppen klyvs. Det har talats om identitetskris och om självöverskattning. Kanske visar det sig nu att de ”riktiga” evangelikalerna inte alls är så många som de har trott? Å andra sidan: hade inte de evangelikala väljarna och deras åsikter räknats, hade inte Donald Trump behövt trassla in sig i deras traditionella hjärtefrågor.