Det stora orosmomentet brukade vara att Donald Trump skulle misslyckas som president. Men vad händer om han faktiskt lyckas på det område som stod i fokus för hans kampanj, nämligen ekonomin?
Parallellt med alla nyheter om polarisering och politiskt dödläge pågår faktiskt något märkvärdigt. Den amerikanska arbetslösheten har nått den lägsta nivån på 50 år. Tillväxten är hög: under tredje kvartalet 2018 ökade bruttonationalprodukten med 3,5 procent, under kvartalet dessförinnan med 4,2 procent. ”Vi står förmodligen inför en global recession utan något slut i sikte”, skrev Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman när Trump precis hade blivit vald till president. Den förutsägelsen har inte gått i uppfyllelse.
Kan det vara så att ”Trumponomics” mot all förmodan fungerar? I en nyutkommen bok av ekonomerna Stephen Moore och Arthur Laffer – den senare känd för Lafferkurvan som visar vid vilken skattesats statens intäkter maximeras – hävdas just detta. Trumps ekonomiska politik är, menar de, en unik blandning av traditionell republikansk politik (skattesänkningar), demokratiska satsningar på infrastruktur och populistiska åtgärder i stil med åtstramad invandring. Detta skapar sammantaget helt nya förutsättningar för välstånd bland breda befolkningslager i USA.
Det var dock inte bara detta som Trump ville åstadkomma. I valrörelsen handlade mycket om handelsunderskottet, som skulle minska. Istället har det ökat. Uppenbarligen stämde inte analysen att underskottet drivs av omvärldens fusk och manipulationer samt handelsavtal som Trumps föregångare har undertecknat. Om det i enlighet med Trumponomics är så att världshandel är ett nollsummespel, är USA ännu mer av en förlorare idag än när Trump tillträdde.
Det stora frågetecknet omkring Trumps ekonomiska politik måste dock vara timingen. Trumponomics är – liksom presidenten själv, skulle man kunna säga – procyklisk, det vill säga gör en existerande trend än mer accentuerad. ”Att i en sådan situation driva upp den offentliga skulden till cirka 110 procent av BNP samt öka budgetunderskott till över 5 procent minskar det finanspolitiska manöverutrymmet i ett vikande konjunkturläge”, skrev banken SEB i en analys i september.
Den tillväxtorienterade politiken har också tvingat fram räntehöjningar och bidragit till en starkare dollar – som i sin tur gör import billigare och därmed ökar handelsunderskottet.
Ekonomen Desmond Lachman vid American Enterprise Institute påpekar att det på detta sätt finns en motsättning mellan Trumps ekonomiska politik och hans handelspolitik. Ett tänkbart scenario är att handelskriget vidareutvecklas till ett valutakrig, där USA och andra länder försöker att på konstgjord väg göra sina respektive valutor billigare. ”Det är svårt att se hur världen kan undvika ett sådant krig”, skriver Lachman rentav.
I ett sådant läge blir det knappast relevant att tala om Trumponomics som en framgång. Det blir det sannolikt inte hursomhelst. Baksidan med procyklisk politik är att nedgången blir större och snabbare.