Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) skulle fixa skolan på 100 dagar. Det har han inte gjort. Men på den 376:e dagen kom ett utspel som kan komma att förändra svensk skola i grunden.
Aftonbladet intervjuade Fridolin med anledning av att den svenska skolan framöver kommer att se en stor ökning av nyanlända barn som ska in i den svenska skolan. Bortsett från de språkliga och kulturella utmaningarna, samt i vissa fall trauman som ska bearbetas, har många av dessa en betydligt kortare skolgång bakom sig än jämnåriga som är födda här.
Fridolin konstaterade att det är ett svek mot dessa barn att sätta dem i en klass där de inte kommer ha en rimlig chans att uppnå godkända betyg. Utbildningsministern menade att vi måste bli bättre på att placera in barn i klasser som motsvarar deras utbildningsnivå.
Reportern frågade då Fridolin om det innebär att en fjortonåring kan placeras i klass två. Svaret blev: ”Ja. Den lag vi har i dag innebär att ålder bara är en faktor bland flera som ska vägas in när man gör en årskursplacering.”
Fridolin lär få anledning att vidareutveckla detta, vilket han ännu inte gjort när denna text skrevs. Det skulle vara en stor social utmaning att ha skolklasser med så stora åldersintervall. Risken är påtaglig att många föräldrar till lågstadieelever inte skulle uppskatta tanken på att deras son eller dotter hade en tonåring som bänkkamrat. Även för den invandrade eleven måste man fundera kring hur en sådan klassrumssituation skulle påverka självkänslan.
Men det är möjligt att Fridolin i första hand föreställer sig särskilda klasser för invandrarelever där barn i högstadieålder under ett par år kan läsa ikapp det de saknar från låg- och mellanstadiet tillsammans med jämnåriga.
Det vore intressant om vi kunde få en diskussion som inte stannade vid invandrares skolgång. I den svenska jämlikhetens namn har det kommit att bli oerhört tabu att låta elever gå om en årskurs, trots att alternativet för många är ett slutbetyg i 9:an dominerat av F – underkänt.
Eftersom gymnasiestudier i praktiken är en förutsättning för att få ett jobb så hänvisas dessa ungdomar till ett introduktionsprogram. Eller så kanske eleven med nöd och näppe tar sig in på gymnasiet men inser väl där att grundskolan har delat ut allt för många snällbetyg, de har alltså godkänts trots att de inte har de kunskaper som de borde. Dessa elever behöver ofta gå om ett år på gymnasiet för att klara sina studier.
Den svenska skolan skulle må bra av en större nivåindelning. Det är förhoppningsvis i dag inga lärare som tvingar en elev att sudda i matematikboken om vederbörande hunnit till nästa kapitel före resten av klassen. Men fortfarande måste de mest begåvade ofta vänta in de som har det kämpigast – det kan knappast kännas bra för vare sig den som väntar eller blir väntad på.
Att gå om en klass redan under grundskolan är bättre än att skjuta problemen framför sig.