Regeringens lagförslag om könskvotering till bolagsstyrelser stoppades redan i civilutskottet. Bra. Det hade inte bara försvårat för företagen, utan även underminerat kvinnors professionella trovärdighet.
Förespråkarna menar att detta är enda sättet att få in fler kvinnor på höga poster och att det skulle göra stor skillnad för jämställdheten. Det har också argumenterats att jämställda styrelser skulle innebära en stor konkurrensfördel för bolagen, men det saknas bevis för att så faktiskt är fallet.
I Norge har könskvotering till styrelser inte alls haft avsedd effekt. Den norska kvoteringslagen infördes redan 2006 med förväntningar om att krav på minst 40 procent av vardera könet i bolagsstyrelserna skulle leda till att det blev fler kvinnor även i de stora bolagens operativa ledningar. Men så har det inte blivit.
Socialdemokraternas partistyrelse har dessutom förklarat inför partikongressen att det vore olyckligt att reglera hur representationen ska se ut i olika forum. Om kvotering inte vore bra för S, varför skulle det då vara bra för näringslivet?
Andelen privat ägande i de stora företagen är mycket högre i Sverige än i Norge. Det gör att kvoteringsfrågan är mer kontroversiell här än i Norge. Om svenska staten skulle gå in och bestämma hur privata ägare ska utse styrelsen i sina bolag vore det en grov inskränkning av äganderätten och den fria företagsamheten.
Det finns också risk för att spridningseffekter hade uppstått om en kvoteringslag hade kommit till stånd. Vad vore nästa steg i jakten på ett perfekt jämställt samhälle? Krav på etnisk bakgrund, religiös övertygelse och sexuell läggning?
Det är fortfarande fler manliga än kvinnliga sökande till topposterna och konkurrensen är stenhård. Samtidigt finns det fortfarande fler män med relevant erfarenhet än kvinnor.
Det tar lång tid att bygga den erfarenhet som krävs för att bli styrelseledamot, och det krävs att man satsar hårt på karriären och försakar andra saker som socialt liv och familjebildning. Många kvinnor prioriterar det senare, vilket också visar sig i statistiken i toppen.
Mångfalds- och jämställdhetsarbete måste ske på alla nivåer. Verklig skillnad för jämställdheten i yrkeslivet och kvinnors möjligheter att göra karriär skulle vara att arbeta aktivt för lika lön för lika arbete och underlätta vardagspusslet och göra det enklare att kombinera arbete och barn genom utökat RUT.
Jämställdhet börjar med att skydda de grundläggande rättigheter som varje kvinna i Sverige borde kunna förvänta sig. Rätten att kunna klä sig hur man vill, simma och gå i skolan på lika villkor och få göra fria livsval. Kunna leva fredat från övergrepp och våldtäkter, själv få välja sin partner och inte tvingas gifta sig före 18 års ålder. Så är inte fallet för många unga kvinnor i dag.
En feministisk regering borde börja där snarare än att jaga prestigefrågor utan verklig effekt.