När Moderaternas gruppledare omgrupperade förde det bland annat med sig att Peter Wennblad tog plats i regionstyrelsen. Han avgav då en av de absolut bästa programförklaringarna jag hört och förklarade bland annat att:
”Precis som tidigare är mitt mål att vara Gotlands i särklass tråkigaste politiker, som aldrig lovar något, bjuder på beskt klarspråk och säger nej till det mesta politiken vill pyssla med som ligger utanför välfärdens grundläggande funktioner.”
Det är en ambition som tagits emot väl och fått sådan spridning att det kommer positiva reaktioner från hela riket. Som i ledaren i Ystads Allehanda (liberal), som bland annat lyder:
”Vad rör då Wennblads tillträde skåningar? Jo, Wennblad gör i ett par korta kommentarer en analys av sitt politiska uppdrag som många borde ta efter. [...] Om det är tråkigt att ha insikt om att den inbetalda skatten är en del av de resurser som skapas av det arbetande folket, då är tråkighet en politisk ambition att framhålla. De storartade visionerna är ofta betydligt farligare ur både samhällsekonomisk och frihetlig synvinkel. Det är andras pengar som ska spenderas – utan insikten om att de faktiskt annars hade investerats, konsumerats och skapat nya jobb. Det är andras frihet som ska begränsas.”