I minst två veckor skulle Gotland klara matförsörjningen i händelse av ett krisläge, enligt en ny rapport om beredskapsläget. Bra att veta. Det skulle naturligtvis inte bli som vanligt. Vissa livsmedel, som inte produceras här på ön, skulle snart ta slut. Men i ett krisläge får man väl räkna med att rätta mun och magsäck efter matsäck.
Men jag önskar att man gjorde mer för att höja den civila beredskapen, här på ön och i hela Sverige.
För Gotlands del vore det ju exempelvis önskvärt att man slutar tala om att vi behöver en reservhamn och faktiskt fixar så att vi får en.
För trettio år sedan var Sverige höggradigt självförsörjande när det gäller livsmedel. Det är vi inte alls i dag. Långt ifrån. Bara till typ 55 procent.
Dessutom hade vi stora beredskapslager som numera till stor del är avvecklade. Och inte bara med mat utan också exempelvis olja och läkemedel.
Att privatpersoner förbereder sig för katastrofer och lagrar livsmedel och annat mer eller mindre livsnödvändigt har blivit så vanligt att subkulturen fått ett namn. De kallas för preppers, efter engelskans prepare (förbereda).
Det är illa, tycker jag, när ett samhälle har blivit så nonchalant inför möjliga hot att beredskapslager har blivit en privat angelägenhet.