I december förra året gav Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) ut psykiatrikern David Eberhards bok ”Det stora könsexperimentet” som talbok. Myndighetens uppdrag är att tillgängliggöra medier för personer med nedsatt läsförmåga. Det anmärkningsvärda är att inläsaren på tre ställen inflikat egna kommentarer där han kritiserar bokens innehåll.
Knappast någon författare skulle ge sitt medgivande till att publicera sin bok med kritiska kommentarer infogade från tryckeriet eller förlaget. Men här var det en statlig myndighet som publicerade just det i ”inläsarens kommentarer”. En funktion som normalt tillåter inläsaren förklara bilder eller rätta uppenbara tryckfel. Funktionens syfte är naturligtvis inte att kritisera bokens innehåll. Sådana invändningar får hållas till andra medier än författarens eget verk.
Enligt svensk lag får man inte ta bort eller tillföra någon information i en talbok. Vad inläsaren här har gjort är att infoga sina egna åsikter i en bok han inte gillar. Handlingen blir då en direkt inskränkning i de framtida lyssnarnas, synskadade och andra med nedsatt läsförmåga, rätt att ta del av ett verk precis som det är skrivet av författaren.
Inläsaren i fråga har tidigare läst in 630 böcker och har vid sidan om själv varit med och skrivit flera politiska debattböcker. Trots det han gjort säger talboksleverantören som anställt honom att den fortfarande har förtroende för honom (GP 15/1). Att han inflikat sina egna åsikter i någon annans verk förklarar de som ”en knasighet som givetvis borde ha stoppats”.
Men ingen stoppade honom. Varken på produktionsbolaget eller på myndigheten var det någon som reagerade. Efter att Eberhard uppmärksammade MTM om det som hänt drogs talboken tillbaka och en ny inläsning utlovades. Att åsikter läggs till av en inläsare har uppdagats en gång tidigare, och även den boken drogs tillbaka. Sådant här får naturligtvis inte förekomma.
Talboksleverantören påstår sig ha lyssnat igenom inspelningen men har alltså ändå gått vidare med publicering i det här fallet. Det är uppenbart att den befintliga kontrollmekanismen inte är tillräcklig. Det är också förvånansvärt att företaget har fortsatt förtroende för inläsaren. Det tyder på att man inte tar etiken i sin verksamhet på större allvar.
Ett stort ansvar bör också läggas på myndigheten, MTM, som måste ta sitt uppdrag seriöst. I ett svårnavigerat politiskt landskap ska inte tillgängligheten till den fria åsiktsbildningen blockeras för vissa samhällsgrupper. Det faktum att en statlig myndighet publicerar, om det så bara är ett, verk som en eller flera kunnat förvanska är allvarligt nog.
Händelser som denna är betungande för svensk offentlighet. Även det faktum att reaktionerna i hög grad uteblivit är skrämmande. Var är myndighetens löfte att i avvaktan på kontroll dra tillbaka samtliga titlar som inläsaren läst in? Var är löftet att garantera den fria åsiktsbildningen för synskadade? Det är svårt att tro att reaktionen blivit lika lam om det till exempel varit en inläsare från Nordiska motståndsrörelsen som gjort sin stämma hörd.
Går myndigheten inte snabbt till botten med denna historia riskeras det att ökad misstro mot myndigheterna blir följden. Det vore synd och framför allt onödigt, då ett resolut handlande från myndigheten effektivt skulle kunna visa på motsatsen.