Resultatet i den brittiska folkomröstningen om Brexit var tydligt. Premiärminister Theresa Mays ambitioner har varit tydliga – Brexit betyder Brexit, som hon har sagt. Folkets vilja ska utföras.
Men i dag är tydligheten i Brexitfrågan som bortblåst, inte bara bland politiska beslutsfattare utan också i den allmänna opinionen. När Theresa May presenterade sin överenskommelse om Brexit i det brittiska underhuset, fick hon kritik från alla håll. Oavsett inställning till EU tycktes parlamentsledamöterna vara ense om att överenskommelsen är ett misslyckande och ett svek.
Samtidigt visade sig kritiken inom hennes eget konservativa parti vara svagare än väntat. Den ledande upprorsmakaren, Jacob Rees-Mogg, tog initiativ till en omröstning om Theresa Mays ledarskap. Theresa Mays överenskommelse är, enligt Rees-Mogg, följden av ”ett avsiktligt beslut att inte leverera en ordentlig Brexit”. För att en sådan omröstning skulle hållas, behövde dock ytterligare 47 konservativa parlamentsledamöter begära den – vilket bara ett tjugotal hittills har gjort.
En förklaring kan vara att konservativa kritiker ogärna vill riskera att det blir nyval. I ett sådant val skulle Tories kunna förlora makten till Labour, som under ledaren Jeremy Corbyn har gjort en rejäl vänstersväng. Mays svaghet skapar på detta vis paradoxalt nog stabilitet.
Ett svårare problem är då det lilla nordirländska koalitionspartiet DUP, som är missnöjt med överenskommelsen i fråga om Nordirland. Om partiet uttrycker sitt missnöje genom att upphöra att stödja Tories i omröstningar i underhuset, har den konservativa regeringen inte längre någon majoritet. Även planen för EU-utträde kan falla vid en omröstning i parlamentet.
Att opinionen har haft svårt att hänga med i alla turer och detaljer i EU-utträdet är föga förvånande. Nu ger opinionsundersökningar en bild av uppgivenhet. Bara 16 procent anser att Storbritannien borde gå vidare med Mays överenskommelse. 19 procent anser att Storbritannien borde lämna EU utan överenskommelse om hur det ska gå till. 28 procent vill att Brexit ska avbrytas.
Förvirringen märks också i synen på May. 47 procent anser att hon borde avgå, och bara 33 procent att hon borde vara kvar på sin post. Inte ens bland konservativa väljare har hon stöd av en majoritet. Men samtidigt är det få som tror att någon annan premiärminister hade kunnat förhandla fram en bättre överenskommelse. Bara 19 procent tror att den främste oppositionspolitikern, Labourpartiets ledare Jeremy Corbyn, hade kunnat få fram en bättre Brexit.
Det är inte svårt att se hur denna oklarhet lägger grunden till framtida konflikter. Det blev inte den Brexit som majoriteten tänkte sig, i den mån det går att veta vad majoriteten egentligen hade för förväntningar. Den person som är satt att leda utträdet ur EU åtnjuter ett ganska lågt förtroende, samtidigt som det saknas alternativa ledargestalter med större trovärdighet. Något är fel, men opinionen har svårt att sätta fingret på vem som är ansvarig och vad som borde ha gjorts annorlunda. Och samtidigt går processen inte att stoppa.