Vänsterns partiledare Jonas Sjöstedt har på ett skickligt sätt förmått att sätta sitt partis prägel på en regering han inte ens sitter i. V är på många sätt den gångna mandatperiodens stora vinnare och uppgången i opinionen är därmed förståelig och välförtjänt. Men frågan är om inte framgångarna har gett partiet tunnelseende.
Det blåste kallt när Sjöstedt mötte pressen i tältet i Almedalen. Värmen i politiken skulle dock värma, utlovades det från partitjänstemännen i väntan på partiledarens ankomst. Det skulle presenteras en nyhet, tillika ett vallöfte. Det gäller att använda sin dag i rampljuset på Gotland väl. Sjöstedt brukar också lyckas bra. Vänsterpartiets karaktäristiska förakt för balanserade statsfinanser hjälper givetvis till när man vill slå på så många stora trummor som möjligt. Slagverksorkestern uteblev dock i år. Sanning att säga blev det knappt en fanfar.
Vänstern vill införa gratis idrottsskolor för alla barn mellan sex och tolv år. Studieförbundet idrottsutbildarna och Riksidrottsförbundet ska ordna med det praktiska och föreningslivet bär det mesta av kostnaderna i form av frivilligarbete. Sjöstedt avser bidra med 40 miljoner kronor per år för 300 idrottsskolor spridda runtom i landet.
En idrottsskola måste omfatta minst tre olika sporter. Tanken är dels att låta unga prova på olika idrotter utan att låsa sig, dels att sänka trösklarna till idrottandets värld för familjer med låga eller inga inkomster.
Idrottsskolorna blir inte en del av föreningarnas vanliga verksamhet, det blir något extra. Den som vill spela hockey och inte bara prova på lite grann kommer fortfarande att behöva betala vad det kostar att spela hockey. Men föreningarna kommer att få en verksamhet uppdelad mellan betalande medlemmar och ej betalande idrottsskoledeltagare. Möjligen kan dörren till fortsatt aktivitet öppnas för en del unga men föreningarna kan knappast hoppas rekrytera särskilt många nya medlemmar från hem där resurserna för detta inte finns. Det är inte omöjligt att deltagande i idrottsskolan blir en lika tydlig social markör som att ses vid ett soppkök.
Sjöstedts fokus på barnfamiljer är behjärtansvärt men det är oklart vad partiet hoppas uppnå med förslaget. Gratis idrottsskolor är inte en av vår tids stora jämlikhetsreformer och det är långt ifrån den draghjälp i en knivskarp valrörelse som partiet behöver för att behålla den nu goda opinionen ända in i vallokalerna.
Sjöstedt är heller inte ensam om att värna om utsatta barn. Moderatledaren Ulf Kristersson återkommer gång efter gång till just detta ämne. Han har arbetat med dessa frågor i olika roller i många år och det märks att det något han verkligen brinner för. Moderaternas fokus på att förbättra dessa barns framtid för att utanförskapet inte ska gå i arv känns också betydligt mer relevant än Vänsterns idrottsskolor. M och V slåss knappast om samma väljare, men ska V hålla positionerna måste det till mycket mer än så här.