Kyrkogården är scenen för svensk arbetsmarknadspolitik. Dels för att regeringens arbetslöshetsmål får anses som dött och begravet. Men också för att Svenska kyrkan har svårt att rekrytera kyrkogårdsarbetare. Människor är fast i arbetslöshet samtidigt som kyrkogårdar runt om i landet riskerar att växa igen för att det är brist på arbetskraft. Och det finns fler bristyrken.
Regeringen har satt som mål att Sverige år 2020 ska ha den lägsta arbetslösheten i EU. Något som Arbetsförmedlingens analyschef Mats Wadman dömer ut (SVT 27/1): ”Vi gör bedömningen att det blir väldigt svårt för regeringen att uppnå målet. Det är nästan orealistiskt.” Ändå bedöms företagens framtidsutsikter vara hyfsat goda.
Enligt Konjunkturinstitutets senaste rapport är svenska företag mer optimistiska än vanligt, vilket tyder på stark ekonomisk tillväxt. Att det ändå finns en osäkerhet för framtiden visar PricewaterhouseCoopers internationella vd-undersökning. Resultatet av 1 409 intervjuer med vd:ar i 83 länder visar att många företag ser på den globala ekonomin med minskad tillförsikt. Världens börser har under januari vänt nedåt. Konjunkturinstitutet spår att BNP per capita ska minska i Sverige under år 2018 och 2019. En inbromsning i ekonomin kan inträffa, vilket leder till färre arbeten.
Arbetslösheten ligger nu på runt åtta procent. Under 2015 blev det fler jobb i Sverige, men de gick till personer som stod nära arbetsmarknaden. Grupperna som har svårast att få jobb växer. Arbetsförmedlingen räknar med att tre av fyra personer utan jobb kommer att stå långt bort från arbetsmarknaden. De som bedöms vara längst från arbete är personer som saknar en gymnasieutbildning, inte är födda i Europa, har funktionsnedsättning eller är över 55 år.
Arbetsförmedlingen meddelar nu att de inte har resurser nog för att klara utmaningarna på den allt mer tudelade arbetsmarknaden. I klarspråk vill de ha mer pengar från staten. Att det skulle vara väl investerade pengar är inte säkert. Men något måste göras.
Vägledning om var insatserna borde riktas ges av listan över bristyrken. Arbetskraftsutbudet och efterfrågan matchar inte. Det saknas arbetskraft inom många hantverksyrken som plåtslagare, kyrkogårdsarbetare, murare och mekaniker. Hantverksskicklighet är ett närapå förlorat begrepp i Sverige. Det krävs mycket arbete och kunskap för att bemästra ett hantverk. Första tiden som lärling kräver mycket handledning. För att skapa förutsättningar för fler hantverksjobb behövs låga ingångslöner. När personen efter ett par år börjar mästra hantverket och blir mer produktiv bör lönen höjas ordentligt.
Lärlingar och nystartsanställningar är kostnader för företagen, dels direkta men även i handledarens förlorade arbetstid. Det måste insatserna mot arbetslöshet ta höjd för. Underlättas inte människors inträde till bristyrken blir arbetsmarknaden än mer tudelad. Ju längre reformerna dröjer desto mer skatteintäkter uteblir från jobb som finns men där arbetskraften saknar hantverkskompetensen.