Bryssels reaktion på britternas folkomröstning har visat att EU håller på att utvecklas i fel riktning. Den omedelbara reaktionen från både kommissionen och ledande medlemsländer har varit att konfrontera UK med krav på att omedelbart inleda artikel 50-förhandlingar och utestänga UK från förhandlingar och fördragsvidrigt beröva dem en kommissionär, trots att landet alltjämt är en del av unionen.
De som varit tveksamma till huruvida EU håller på att utveckla sig till en egen superstat som förbehåller sig rätten att domdera över medlemsländerna har ingen anledning att tveka längre.
Storbritanniens premiärminister David Cameron har aviserat sin avgång som en konsekvens av utslaget i folkomröstningen, men EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker sitter kvar, trots att EU under Junckers ledning förlorat ett viktigt medlemsland. Att UK som är Europas näst största ekonomi, permanent medlem i FN:s säkerhetsråd och ett ledande Natoland inte längre vill vara kvar i unionen borde väl trots allt framkalla någon form av självkritik bland EU:s ledare, kan man tycka.
I EU-parlamentet talar nu socialisterna och liberalerna om att föra upp sociala frågor på EU-nivå och göra EU till en transfereringsunion som omfördelar pengar mellan länderna. Sådant som UK blockerat. Om EU på allvar slår in på den kursen kommer fler länder att vilja lämna unionen.
Österrike kan stå på tur efter att landets författningsdomstol i går beslutat att presidentvalet ska göras om. Om den populistiske nationalisten Norbert Hofer vinner kan han, om man ska tro hans uttalanden innan valet, låta österrikarna rösta om att lämna EU.