Höstens stora budgetdebatt i riksdagen pågick i hela fem timmar och 35 minuter. Den första talaren var moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Ulf Kristersson. Hans kritik mot regeringens budget var inte nådig.
”Entreprenörsskatt, bankskatt, lastbilsskatt, flygskatt, bensinskatt och höjda marginalskatter… Sällan har en regering så fort konsumerat så mycket förtroende hos så många företagare i Sverige”, sa Kristersson. Regeringen missköter dessutom de offentliga finanserna, tar inte tag i integrationsproblemen och inser inte vidden av den svenska skolans problem, fortsatte han.
Så långt allt väl. Regeringen håller faktiskt på att köra landets ekonomi i botten. De lånar i högkonjunktur, trots att vi borde spara. De höjer skatterna, återinför förtidspensionering för 19-åringar och velar fram och tillbaka i migrationspolitiken, för att nämna några exempel.
Efter timmar av hård budgetdebatt var det så dags för riksdagen att rösta. Men åter igen valde allianspartierna att inte ställa upp bakom något gemensamt alternativ. I stället lät de den rödgröna mardrömsbudgeten röstas igenom. Grönt ljus för statsminister Stefan Löfven (S) att fortsätta förstöra ekonomin i ytterligare ett år.
”Som medborgare känns det väldigt långt till nästa val med tanke på vad som sker just nu /…/ Att inte alliansen klarar att hålla ihop kring till exempel. budgetomröstningen gör ju att man tvivlar inför valet”, lyder en av många kommentarer på Moderaternas facebooksida. ”Ni valde att stötta Löfven igen! Helt otroligt vad ni gör med min röst. Ni får den aldrig igen”, skriver en annan.
Moderaterna och alliansen underskattar de negativa konsekvenserna av att inte försöka fälla regeringens budget. Det räcker inte med att säga att man söker stöd för en ny regering först 2018. Om nu Löfven är så skadlig för Sverige, varför inte försöka byta ut honom i dag snarare än om två år?
Allianspartierna motiverar sitt agerande med att de är ett mindre block än de rödgröna. Att alliansen först behöver ett gemensamt valmanifest innan man söker regeringsmakten. Att fälla regeringen, och eventuellt gå mot ett extra val, skulle bli dyrt och riskabelt för alla partier.
Men redan nu har partierna gemensamma ekonomiska ramar i sina respektive budgetmotioner. De första 35 sidorna i Moderaternas budgetmotion är identiska med övriga allianspartiers. Samtliga partier har till och med ett kapitel som heter ”Alliansens riktlinjer för den ekonomiska politiken”. Så tillräckligt överens är man. Varför de ska vänta till 2018 för att försöka göra verklighet av politiken är en gåta.
”Tillit och respekt är lätt att rasera, men svårt att bygga upp igen”, sa Kristersson i budgetdebatten med udden riktad mot regeringen. Men det samma gäller hans eget parti. Väljarna kommer att komma ihåg det här. Även om alliansen någon gång i framtiden skulle bilda regering.