Ingen vettig människa kan ha någon sympati för nazistiska Nordiska Motståndsrörelsens, NMR, budskap. Det måste, trots tillståndet i den svenska skolan, anses uteslutet att någon enda person skulle kunna sakna kännedom om nazismens brott och ideologi. Att ett femtiotal medlemmar av NMR marscherar genom Göteborg en vanlig söndag i september är upprörande i sig, men att kräva att Polisen skulle ha avbrutit den icke tillståndsgivna demonstrationen är att förhasta sig.
Polisens uppgift är att upprätthålla lag och ordning. Det kan innebära en del svåra avvägningar som om det är förenligt med grundlagen eller ens praktiskt möjligt att avbryta en demonstration om demonstranter hetsar och hotar. Att demonstrationen i detta fall fått pågå innebär inte att eventuella brott inte kommer att straffas.
Att införa demonstrationsförbud för vissa organisationer är mer problematiskt än man kan tro. Opinionsfriheten är trots allt långtgående och ska så vara. Det demokratiska dilemmat är att yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheterna också omfattar de som vill avskaffa demokratin. Detta problem kan dock inte lösas genom att göra jobbet åt antidemokraterna och begränsa dessa friheter.
Möjligheten att hålla möten och demonstrera skyddas av grundlagen i regeringsformens 2 kap. 1 §. Dock kan denna frihet inskränkas i lag om det behövs med hänsyn till ordning, säkerhet och trafik. Demonstrationer och möten på allmän plats kräver tillstånd enligt ordningslagen. Att neka medborgare att utöva sina grundlagsskyddade rättigheter ska naturligtvis vara mycket svårt.
Om möjligheterna att få demonstrationstillstånd skulle var beroende av risken för att mötesdeltagarna gör sig skyldiga till brott under demonstrationen innebär detta en form av censur som hotar yttrande- och demonstrationsfriheterna.
I söndags brydde sig NMR inte om några krav på tillstånd, vilket är helt i linje med deras syn på demokrati och lagstiftning. Det ligger tyvärr nära till hands att utgå ifrån att NMR, och liknande organisationer, i framtiden inte kommer att bry sig om att söka tillstånd. En fördel med att inte söka tillstånd är att motdemonstranter, ibland med ett ansenligt våldskapital, inte hinner organisera sig.
Polisen har gjort sitt jobb. Eftersom grundlagens frihetsskydd är så starkt finns det trots ordningslagen begränsade möjligheter att avbryta icke tillståndsgivna demonstrationer. Om den allmänna ordningen inte är hotad finns det inte så mycket Polisen kan göra.
Även om NMR:s budskap är motbjudande så finns det anledning att tänka till fler än en gång innan man kräver att grundlagsskyddade rättigheter kringskärs. Om alla icke tillståndsgivna allmänna möten omedelbart skulle behöva upplösas av ordningsmakten innebär det även att fredliga, spontana manifestationer och så kallade flashmobs, eller blixtdemonstrationer, i konsekvensens namn också skulle förbjudas. Ett principiellt försvar av mötes- och demonstrationsfrihet är inte att gå extremisters ärenden.