Vad händer kring äganderätten i Sverige? På den och andra frågor svarar Karin Åhman, förutvarande professor i offentlig rätt, som nyligen lett Stiftelsen Rättsfondens seminarium om äganderätten i Norden.
Varför engagerar sig Rättsfonden i frågor om äganderätt?
– Äganderätten är alltid aktuell. Sådant som aktualiserat den i Sverige i dag är biotopskydd, vinster i välfärden, kommersiell allemansrätt samt avverkningsförbud och ersättningsrätt inom skogsbruket. Aktörer som brukar bevaka äganderätten – som fastighetsägare och lantbrukare – kan i dag också framstå som trängda, när deras förfoganderätt över egendom i en del fall minskar. Och en del företag kan uppleva att myndigheter fattar beslut om nya regler som medför ekonomiska förluster.
Inom Rättsfonden pågår ett arbete med att jämföra grundlagsskyddet för äganderätten i Norden. Vad har ni sett så här långt?
– Min initiala uppfattning är att alla länder i Norden rör sig i samma härad. Äganderättsskyddet i respektive grundlagar vilar på motsvarande värderingar. Men i de olika länderna uppkommer olika frågeställningar och problem. Domstolarna har olika prövningsrätt kring frågor om den grundlagsskyddade äganderätten. Och i Sverige har vi en omfattande lagtext, som sticker ut i jämförelse med andra nordiska länder.
Finns det fler skillnader mellan Sverige och de andra nordiska länderna?
– I Sverige har vi ett skydd mot expropriation, men vi har inte en diskussion som motsvarar den i Norge och Danmark om så kallad ”creeping expropriation”. Eller så kallad de facto expropriation. Begreppet fångar att en enskild reglering som innebär en liten inskränkning i äganderätten kan vara legitim – men hur många sådana regleringar kan man lägga på innan det de facto handlar om expropriation? Hur mycket förfoganderätt kan en markägare bli av med innan äganderätten försvinner? Inom svensk grundlag saknas skydd mot de facto expropriation.
Den nionde oktober i år avgjorde Högsta domstolen i Sverige ett fall med stöd av egendomsskyddet i grundlagen. Vad betyder den domen?
– Den innebär att Högsta domstolen ”tar andra rättstillämpare i örat”. Saken berörde fastighetsbildningslagen. I målet handlade det om att ägarna till en fastighet har begärt överföring av ett par hundra kvadratmeter mark från grannfastigheten, för att få en mer ändamålsenlig parkering. En överföring som domstolen inte beviljade, med hänvisning till regeringsformens skydd för egendom. Prejudikatet är att en proportionalitetsbedömning måste göras för varje enskilt fall, oavsett vad som står i fastighetsbildningslagen eller annan lagstiftning. Man kan tro att det redan var så, men verkligheten såg fram till nu ut på ett annat sätt.
– Domstolen gör ett uttalande som stärker äganderätten. Det är frågan om ett modernt äganderättsskydd som går i ägarintressets riktning.