Är fri handel överhuvudtaget realistisk längre? Det är en fråga man kan ställa sig inte bara mot bakgrund av Donald Trumps handelspolitik, utan också och än mer när Kinas agerande räknas in.
För svensk del uppmärksammas denna fråga i en ny rapport från Industrins ekonomiska råd, som är knutet till Industrirådet. ”Ett sannolikt framtidsscenario är att globaliseringens spelregler i framtiden styrs och påverkas mer av Kinas intressen och policylösningar”, skriver rådet.
Dessa intressen beskrivs som att Kina snabbt försöker komma ikapp västvärlden vad avser teknologi och innovationer. I detta syfte används metoder som diplomatiskt kan kallas okonventionella: policymedel som bryter mot upphovsrätt, krav på teknologiöverföring från västerländska företag som vill investera i Kina, förvärv av teknologiskt avancerade företag i Europa och USA. ”Den svenska industrin måste fundera om sin framtida strategi i en Kina-dominerad världsekonomi”, skriver Industrins ekonomiska råd. ”Det kan vara värdefullt att samordna krafter och gynna svenskt ägande.”
Liknande slutsatser förs fram i en nyligen publicerad rapport från tankesmedjan Frivärld av Kinakännaren Kristina Sandklef. Här uppmärksammas i synnerhet Kinas investeringar i omvärlden, både i företag och i infrastruktur. ”Investeringar fungerar som ett av flera medel med vilka Kinas tilltagande makt översätts till politiskt inflytande”, skriver Sandklef. Exempelvis har ett statsägt kinesiskt företag investerat i hamnen i Pireus i Grekland – samtidigt som Grekland inom EU har verkat för att EU ska inta en mindre Kinakritisk hållning.
En central iakttagelse är att investeringar inte är politiskt neutrala. ”Med ekonomiskt inflytande följer politisk makt”, som Sandklef skriver. Maktkampen kommer om något att trappas upp, i och med att Kinas så kallade Bält- och väginitiativ, en gigantisk infrastrukturstrategi, och industristrategin Made in China 2025 genomförs. Dessa båda initiativ innebär en för omvärlden mycket konkret påminnelse om att Kinas ekonomiska system är en typ av statskapitalism som snedvrider all konkurrens.
På EU-nivå uppmärksammas denna utmaning sedan en tid tillbaka. Förra året föreslog EU-kommissionen en mekanism för granskning av utländska investeringar som ska garantera att de inte hotar EU:s eller enskilda medlemsländers säkerhetsintressen. ”Eftersom vi är ömsesidigt beroende av varandra måste vi se det i ett större perspektiv”, har den franske Europaparlamentarikern Franck Proust sagt. ”Uppköp av ett företag kan ha säkerhetskonsekvenser i en helt annan del av Europa.” Nu pågår så kallade trialogförhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet och parlamentet.
En paradox i allt detta är att handelspolitik i Europa i dag förs långt bort från allmänhetens uppmärksamhet. Frihandelskritiken som drevs av rörelser som Attac tycks helt ha tystnat, och populistiska partier som teoretiskt skulle kunna vilja skydda hemlandets industri är mer upptagna av frågor om kultur och religion. Inte heller frihandelsförespråkare har längre någon tydlig röst. Med Kinas allt starkare position ritas också den politiska kartan om.