En tröja med texten Antifascistisk aktion i kampanjmaterialet sparkade igång Vänsterpartiets valrörelse inför 26 maj. Partiets relation till den våldsbejakande extremvänstern har med rätta ifrågasatts.
Samtidigt har V sedan november 2018 lämnat den i svenskt sammanhang extrema positionen att vara för ett utträde ur EU. Partiledningen är dock tydlig med att utträdeskravet inte är borttaget, utan bara satt på paus.
Pausen komplicerar dock Vänsterpartiets relation till EU, och därmed också kampanjen inför valet till Europaparlamentet. Ska Malin Björk, som står överst på kandidatlistan, driva en politik som begränsar EU:s befogenheter? Eller ska hon ta Vänsterpartiets nationella hjärtefrågor och försöka få igenom dem på EU-nivå? Sett till vilken politik V driver i valrörelsen är svaret ja på båda frågorna.
När det gäller traditionella EU-frågor som handel vill V och Björk förhindra ytterligare frihandelsavtal. Inte heller vill partiet stärka EU:s gemensamma gränsskydd. Men när det gäller frågor om klimat, jämställdhet och arbetsvillkor får EU gärna vara ett verktyg för att V ska få igenom sin politik. Björk ska bland annat arbeta för ett förbud mot försäljning av nya fossildrivna bilar efter 2025. Partiet går även till val på att införa en progressiv flygskatt i alla EU-länder, något som Europaparlamentet dock inte beslutar om.
För att vara EU-skeptiker är Vänsterpartiet oväntat piggt på att vilja driva igenom sina egna hjärtefrågor på EU-nivå. Det är just sådant resonemang från flera partier som i slutändan innebär att den totala regelbördan från EU ökar, även på områden där medlemsländerna borde bestämma själva.