Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har tappat sin gnista. Han brukar annars glöda i ögonen när han talar om Vänsterpartiets krav och reformförslag. Men när han mötte journalisterna i tältet i ett regnigt Almedalen var engagemanget som bortblåst.
Pliktskyldigt presenterade han en satsning för billigare kollektivtrafik. Eller, det skulle kunna vara en satsning på det åtminstone. V har inte mäktat med att bestämma sig för att öronmärka pengarna. Två miljarder kronor per år i tre år vill partiet ge till de Regionala kollektivtrafikmyndigheterna. Enligt förslaget skulle pengarna få användas hur som helst.
Sjöstedt och Vänstern verkar ärligt talat inte särskilt brydda över sådana detaljer. De vet att förslaget aldrig kommer att genomföras. Den rödgröna regeringen har hittills inte gjort några eftergifter åt Vänsterpartiet och av Sjöstedts molokna uppsyn att döma planerar de heller inte att ändra på den ordningen i närtid.
Sjöstedt mullrade halvhjärtat om att regeringen inte återinfört de reformer som V fick igenom under förra mandatperioden som togs bort i och med M- KD-budgeten. Han uppehöll sig också vid hur mycket landet behöver en faktisk vänsteropposition och att statsminister Stefan Löfven (S) enbart regerar på benäget bistånd av Vänsterpartiet. Men det saknar eftertryck och engagemang.
Anledningen till detta är enkel. Vänstern är inget oppositionsparti och kommer heller inte att fälla regeringen. Det är ett högt fall från förra mandatperioden. Sjöstedt var den enda partiledaren som behöll lugnet under det kaotiska första året och hjälpte faktiskt regeringen Löfven att fatta tyglarna och börja regera. Han såg också till att V fick bra betalt för sitt stöd. Sjöstedt var kung av svensk politik och förväntade sig nog att det skulle fortsätta så.
Men efter valet 2018 fick S hjälp av Centerpartiet och Liberalerna. Löfven räknade kallt med att Sjöstedt inte skulle ha mage att fälla en socialdemokratisk regering. Sjöstedt lovade högtidligt motsatsen men nyligen meddelade han att V inte kommer att försöka fälla regeringen på grund av de föreslagna inskränkningarna av strejkrätten.
Många i de egna leden är besvikna. Det är för dem Sjöstedt nu försöker låtsas ha kvar kämpaglöden fast den uppenbarligen har slocknat. Men den krassa verkligheten är att V är ett lydparti till den rödgröna regeringen. Om inte strejkrätten var nog för att fälla den är inget det.
Sjöstedt har på egen hand skapat sin egen decemberöverenskommelse. Han lär upptäcka vad väljarna tycker om sådant. Frågan är var de missnöjda vänsterväljarna ska ta vägen. Feministiskt initiativ har ju kollapsat. Dyker inget nytt alternativ upp lär sofflocket locka många i nästa val.
Jonas Sjöstedt har bara delvis fel när han säger att regeringen i mångt och mycket bara är verkställighetsmaskin för en liberal agenda. Men han vet att det är han också. Därför har hans glöd försvunnit. Och den kommer inte tillbaka med mindre än att han fäller regeringen. Till dess finns egentligen inte Vänsterpartiet.