Ett fruktansvärt dåd har drabbat Europa. Det är det tredje dådet i Frankrike inom loppet av ett och ett halvt år. Den här gången kördes en lastbil in i en folkmassa i semesterorten Nice. En ensam gärningsman fanns i bilen.
Mannen är tidigare känd av polisen för våldsbrott och stölder men har inte funnits med på listor över misstänkta terrorister. Men allt tyder på att det som skedde var ett terrordåd. Frankrikes president Hollande har kallat det för ett terrordåd, och brottet utreds av terrorutredare. Än så länge har ingen organisation tagit på sig dådet, men det finns saker som tyder på att det är jihadister som ligger bakom dådet. Svenska Dagbladets Per Gudmundson skriver i en ledare att al-Qaida i sin tidskrift Inspire redan 2010 föreslog tyngre fordon som vapen för ensamma gärningsmän i Europa (15/7).
Reaktionen på de tragiska händerna är medkänsla och sorg. Ska fransmännen aldrig få vila? Ska de alltid behöva vara beredda på nästa terrordåd? Frankrikes president hade nyligen beslutat att det undantagstillstånd som gällt i landet med bland annat extra befogenheter för polisen ska sluta gälla i slutet på juli. Under fotbolls EM hade Frankrike 90 000 poliser och militärer i tjänst för att garantera säkerheten.
Trots att det är uppenbart att arbetet mot terrorism måste intensifieras är förmågan att hålla huvudet kallt viktigt i dessa lägen. Alla förslag som läggs fram efter en tragedi är inte genomtänkta, och drabbar snarare privatpersoner än de som faktiskt begår brott, såsom datalagringsdirektivet efter bombdåden i Madrid 2004 och de ändringar i vapendirektivet som föreslogs efter dådet i Paris förra året.
Frankrike har stora problem med jihadism. Enligt fransk säkerhetspolis finns 4 000 jihadister i landet. Även i Sverige har vi problem med IS-anhängare.
Det är svårt att förstå terroristers vilja att på de grymmaste sätt angripa oskyldiga. Många vill förklara det genom att skylla på fattigdom och oförståelse. Men när personer som lever i rika sekulariserade länder med tillgång till all information man kan tänka sig och allting som krävs materiellt för att leva ett bra liv blir det svårare att förklara varför det lockar att, enligt islam, dö som en martyr i jihad.
Men det finns personer som är övertygade om att vårt frihetliga sätt att leva på är en synd, att islam är det enda rätta. När utanförskapsområden växer, och unga män saknar hopp inför framtiden, byggs en grogrund för dessa personer att rekrytera från, och locka med upplevd meningsfullhet och gemenskap.
För att minska riskerna för fler dåd behöver vi inte bara visa på rätt, men också straffa det som är fel.
Det är viktigt att Sverige står bakom Frankrike i denna svåra stund och erbjuder den hjälp som krävs. Fransmännen och Europa hade behövt en tid av återhämtning, men i stället är det dags att intensifiera arbetet mot terrorism.