Den svenska skolan måste lyckas bättre med nyanlända elevers utbildning. Statistiken är oroväckande. Andelen nyinvandrade som går ut grundskolan med gymnasiebehörighet var endast 30 procent våren 2016. Motsvarande siffra för elever födda i Sverige var 91 procent.
Fördelningen är likartad om man jämför andelen 24-åringar med slutbetyg från gymnasiet. Enligt SCB hade åtta av tio i gruppen inrikes födda en gymnasieutbildning. Åtta respektive sju av tio kvinnor och män i som kom till Sverige före sju års ålder hade en gymnasieutbildning vid 24 års ålder.
Endast 33 respektive 27 procent av kvinnorna och männen som kom till Sverige som trettonåringar eller äldre har slutbetyg från gymnasieskolan. Endast omkring en tredjedel av dem som kommer till Sverige i högstadieåldern lyckas i sina studier.
Det säger sig självt att det är svårt att komma till ett nytt land och lära sig ett nytt språk och samtidigt hänga med i skolan. Om man dessutom från början har med sig en avbruten eller svag utbildning till högstadiet är utsikterna till ett godkänt slutbetyg små.
Yrkeslivets kunskapskrav ökar ständigt, och utan utbildning är det svårt att komma in på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland personer utan gymnasieutbildning var förra året 20,5 procent, vilket ska jämföras med 6,2 respektive 4,4 procent för dem som har gymnasie- respektive eftergymnasial utbildning.
Samtidigt är kompetensförsörjningen ett problem inom många branscher. Inom många hantverksyrken som kräver gymnasieutbildning är arbetskraftsbristen så stor att företagen inte kan expandera för att möta efterfrågan. Det är ett stort samhällsekonomiskt slöseri att många som inte klarar av skolan hamnar i långtidsarbetslöshet och utanförskap. Med rätt insatser skulle fler nyanlända elever med all säkerhet kunna prestera bättre i skolan.
I onsdags överlämnade regeringens särskilda utredare Ebba Östlin utredningen Fler nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet (SOU 2017:54) till regeringen. Utredningen innehåller en hel del intressanta förslag för att förbättra skolresultaten. Individuella studieplaner, längre lovskolor med svenskundervisning, studiehandledning på modersmålet är rimliga förslag.
Det är särskilt viktigt att elevernas individuella förutsättningar styr så att undervisningen sker på rätt nivå. Kunskapsnivå måste styra mer än ålder. I sammanhanget måste det poängteras att skolan inte ska nöja sig med godkäntnivån utan försöka få eleverna att förverkliga sin fulla potential och nå högre betyg.
Mellan åren 1994-2016 har andelen elever med utländsk bakgrund fördubblats, från 12 till nästan 24 procent. Det är många individer. Givet nödvändigheten av minst gymnasieutbildning på dagens arbetsmarknad så måste skolan rustas för att klara av att utbilda elever som saknar det svenska språket och i många fall även grundläggande ämneskunskaper. Det krävs snabba och verkningsfulla insatser för att höja kunskapsnivån om inte arbetslöshetsstatistiken ska fyllas på ytterligare vid varje skolavslutning.