Inför jul mobiliserar Postnord för att kunna hantera den dryga tredjedel av alla årets julklappar som enligt beräkningarna kommer att köpas via e-handeln. Samtidigt menar Postnords Sverigechef Annemarie Gardshol i SR Ekots lördagsintervju (3/11) att kravet på postleverans fem dagar i veckan kan behöva ändras framöver och att pristaket för frimärken bör tas bort, eftersom allt fler får sina brev och fakturor digitalt.
Att Gardshol vill att postregleringen ska bli mer tidsenlig, som hon kallar det, är märkligt med tanke på att postförordningen ändrades så sent som 1 januari i år. Då sänktes ambitionsnivån för inrikes brev, som numera ska levereras inom två dygn i stället för ett. Med den rymligare tidsramen krävs dock att 95 procent av breven ska kunna delas ut i tid över hela landet, i stället för 85 procent som gällde innan.
Den sänkta ambitionsnivån för Postnord är beklaglig men nödvändig med tanke på de problem som fanns – det är bättre att kunna leva upp till något lägre krav än att misslyckas med högre krav. Att Sverigechefen så snart efter lagändringen vill sänka ambitionsnivån ytterligare är dock oroande. Det är visserligen sant att de ökade kostnaderna av att färre fysiska brev ska levereras måste mötas på något vis, till exempel med högre porto, men det ska krävas mycket för att en så pass grundläggande service som postutdelning ska dras ned.
Till viss del går det att skylla Postnords bekymmer på danska staten, vars digitaliserade myndighetspost gjorde att mängden brev minskade drastiskt, vilket i sin tur ledde till stora neddragningar med generösa uppsägningsvillkor för de postanställda. I oktober 2017 reparerades skadorna delvis genom att ägarna kom överens om att Danmark skulle kompensera för detta ekonomiskt. Ironiskt nog höjs nu missnöjda politiska röster i Danmark, framförallt från Dansk Folkeparti, för att landet borde köpa sig ur Postnord, där danska staten äger 40 procent och svenska staten resterande 60.
Postnords ledning måste dock även se sitt eget ansvar för att postverksamheten ska fungera enligt de lagar som finns och de villkor som ägarna gett företaget. Även om antalet brev minskar måste en viss servicenivå kunna upprätthållas. De fysiska brev som fortfarande skickas blir inte mindre viktiga. Att upprätthålla servicenivån till vardags torde dessutom säkra leveransen vid de tillfällen då antalet brev ökar drastiskt. Annars riskerar situationen med de försenade förtidsrösterna i september att upprepas och bli ännu värre.
Att Postnord mobiliserar inför särskilda perioder är fortsatt befogat, men det får inte innebära att ambitionsnivån sänks ännu mer för de mindre populära breven. Den allt större mängd paket som måste hanteras borde till exempel kunna kompensera för färre brev. Den som tar emot myndighetspost på landsbygden i juli ska vara lika prioriterad som den som beställer julklappar via nätet i december. Att Postnord då kräver skäligt betalt är rimligt, men då ska tjänsterna också vara värda att betala för.