Tonen i den allmänna debatten verkade slå i botten i torsdags när en moderat tjänsteman på kommunikationssidan kallade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) för hora i en livesändning på internet. Tjänstemannen verkade inte medveten om att någon kunde se det hela när han sade det men det tjänar föga som ursäkt. Tjänstemannen avskedades omgående och meddelade själv att han lämnar alla sina förtroendeuppdrag. Per Nilsson får lämna posten som Moderaternas kommunikationschef. Gott så. Den moderata krishanteringen fungerar åtminstone.
Teorin att högerns debatteknik har vulgariserats på senare tid är inte ogrundad. Det pågår en rörelse för en uppkäftigare höger som slår lika lågt som motståndarsidan. Och det kan inte råda någon oklarhet på den punkten, vänstern har ägnat sig åt detta längre än det senaste året.
Inför valet 2006 pekade en regionombudsman för SSU ut Fredrik Reinfeldt som pedofil på internet. En synnerligen grov anklagelse. Den ansvarige arbetar nu åt en av Stefan Löfvens ministrar. Så mycket för Löfvens anklagelser att det var en unik kultur inom Moderaterna som möjliggjorde veckans lågvattenmärke.
Tonen har dock skruvats upp, det grova tilltalet verkar bli allt vanligare och den politiska debatten blir alltmer lik hiphopens rap battles. Detta har även noterats av Lin-Manuel Miranda, upphovsmannen till den amerikanska succémusikalen Hamilton. Där representeras två regeringssammanträden som just rap battles där grundlagsfäderna Alexander Hamilton och Thomas Jeffersson går hårt åt varandra. Dels tjänar det till att tydliggöra för musikalens moderna publik som är uppvuxen med hiphopen som kulturellt uttryck hur hårda strider som utkämpades, dels är det en ganska svidande vidräkning av dagens debattklimat.
I rap battles tävlar rappare mot varandra i ett slags lyriska gladiatorspel som går ut på att framhäva sig själv och nedgöra sin motståndare. Detta sker inte uteslutande men till stor del genom improvisation och innefattar omfattande överdrifter både vad gäller de egna förmågorna och motståndarens avigsidor. Någon egentlig etik är svår att tala om, alla medel är tillåtna så länge de funkar och föga förvånande är brytande av tabun ett närmast självklart inslag. Lyckas man få sin motståndare att tappa fattningen är mycket vunnet.
Det må vara acceptabelt beteende i den sociala kontext som utgör ett rap battle, men det är det defintivt inte i den allmänna debatten. Det är inte så vi ska uppföra oss. Kritisera varandras idéer men respektera varandra – även motståndare. Låt även detta avspeglas i såväl ton som taktik. Det var förkastligt agerat av den moderate tjänstemannen, men det var även fel av Löfven att låtsas som att det finns ett stort problem just inom Moderaterna när han vet att så inte är fallet.
Om vi är artiga mot varandra samtidigt som vi avhåller oss från att hitta på problem och åsikter hos våra motståndare kanske vi faktiskt kan lösa ett par samhällsproblem av bara farten. Är det verkligen så mycket begärt?