I går hände det igen. Det som inte borde kunna hända. Två män fick sluta sina liv på sin arbetsplats, ett värmeverksbygge i Hjorthagen utanför Stockholm. Ännu en är svårt skadad och ligger på sjukhus.
Det går inte att dra säkra slutsatser idag om vad som har hänt. Ingen anklagar någon i det här läget. Men det är inte samma sak som att vi inte kan och måste diskutera och kritisera att arbetet för att förhindra skador och dödfall i arbetet inte på flera år haft den prioritet det borde ha. 48 människor dog på jobbet i fjol, som en följd av arbetsolyckor, 32 000 skadades.
Gotland är inte förskonat. Här anmäldes 141 arbetsolyckor som har medfört sjukfrånvaro under 2013. Det är 141 för många. Vanligast är det inom området vård och omsorg där 29 skadades, de flesta kvinnor. Inom transportarbete rapporterades 23 skadade och i byggverksamhet 21, de flesta män. Antalet arbetssjukdomar ligger på 46 för 2013. Alla är inte anställda, siffrorna innefattar också egenföretagare.
Ansvaret är arbetsgivarens och de fackliga organisationerna har en sakkunskap som kan vara avgörande, särskilt på små arbetsplatser. Kollektivavtal och fackliga företrädare handlar om mycket mer än löner. Som skyddsombud och försäkringar.
”Vår erfarenhet är att på arbetsplatser där det saknas kollektivavtal är arbetsmiljön inte prioriterad med fler olyckor som följd”, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm i ett pressmeddelande efter olyckan i Hjorthagen.
Underentreprenader och flera arbetsgivare på samma arbetsplats är en riskfaktor. Stora företag tar hem upphandlingar och ingen vet hur de i sin tur lägger ut arbetet på andra företag som hyr in arbetskraft ibland i flera led. Så blir det viktiga skyddsarbetet till en livsfarlig variant av viskleken där ord missförstås och instruktioner aldrig når fram. Elinor Torp, reporter på tidningen Arbetarskydd beskrev det så här på SVT Opinion i går: ”Arbetslivet har blivit som en rymd med olika planeter som cirkulerar i sina egna banor utan att egentligen mötas mer än i virrvarret på arbetsplatsen.” Och där, på arbetsplatsen är det bråttom och mycket händer samtidigt. Som i Hjorthagen där bygget pågick dygnet runt.Då kan det bli riktigt riktigt farligt.
Under åtta borgerliga regeringsår har arbetsmiljöarbetet inte varit någon omhuldad verksamhet. Anslagen till Arbetsmiljöverket har skurits ner. Redan 2007 blev Arbetslivsinstitutet nedlagt efter ett snabbt beslut av regeringen Reinfeldt kort efter sitt tillträde 2006. Därmed skingrades och avvecklades den stora kompetens som fanns samlad på området, bland annat här i Visby. Socialdemokrater och vänsterpartister har försökt motverka den utvecklingen och lyfta arbetsmiljöfrågorna i riksdagen. Gotländska Christer Engelhardt (S) är en av dem som försökt. Ibland, under den senaste mandatperioden där regeringen inte haft en stabil majoritet att luta sig emot, har vänsteroppositionen lyckats vinna majoritet i arbetsmarknadsutskottet. Då har Allianspartierna reserverat sig.
Nu har vi äntligen en arbetsmarknadsminister som vill se en nollvision för arbetsplatsolyckor. Mer pengar satsas redan i nästa års budget. Ylva Johansson (S) måste också samla och återuppbygga den kompetens på arbetsmiljöområdet som Sverige en gång var känt för.