KRÖNIKA
Rädda Gotland. Ni kommer kanske inte ihåg GT-kampanjen som gick i mål för tolv år sedan. Men det gör jag. Det var ett av de stoltaste ögonblicken i mitt 45-åriga yrkesliv. Och en av få gånger jag var med och drev kampanjjournalistik. För det var det vi gjorde, för att rädda och behålla vår landsväg över havet till och från fastlandet.
Med 33 318 namnunderskrifter for jag till Stockholm och överlämnade namnen till infrastrukturminister Åsa Torstensson (C). Alla papper med namnunderskrifterna vägde 14,5 kilo. Jag tog det som handbagage på flyget. Ville inte riskera att de skulle komma bort innan jag hade överlämnat dem.
Bakgrunden var den här.
Den 13 januari 2010 offentliggjorde Rikstrafiken rapporten ”Långsiktigt hållbar linjesjöfart till Gotland 2015-2030”. Där föreslogs långsammare färjor, färre turer och bara en fastlandshamn för att spara på miljön.
Två dagar senare, 15 januari, startade GT kampanjen ”Rädda Gotland” mot förslaget om den försämrade färjetrafiken. Vi placerade ut listor i affärer runt hela Gotland. Vi satte målet 5 000 underskrifter. Men förstod redan efter någon dag att det inte skulle räcka. Den 20 januari hade vi passerat 10 000 namn. Rolf Wahlgren, på tidningens marknadsavdelning, åkte runt ön varv efter varv, hämtade listor och placerade ut nya. Ställen som inte hade fått listor vid första tillfället ringde och bad oss komma till dem också. Alla villa vara med.
Nynäshamns kommun anslöt sig till kampanjen 16 januari under mottot ”Gotlands sak är vår”.
Den 26 januari nådde kampanjen 18 000 namn. Den 11 februari passerades 30 000 och när vi räknade de sista listorna hade vi 33 318 godkända underskrifter. Jag räknade varenda dag i nästan en månad. Tog bort dubbletter och påhittade namn, som Fantomen och Kalle Anka.
Åsa Torstensson tog vänligt emot GT-delegationen den 16 februari. Hon lovade på stående fot att några försämringar av trafiken inte skulle ske. Och sa också att hon aldrig tidigare fått in så många namn i någon enskild fråga. En del som skrivit under hade också lämnat egna kommentarer. Dessa passade ministern på att läsa i samband med överlämnandet. Och så sa hon att hon genom alla underskrifter förstod färjetrafikens betydelse för Gotland.
Under den här perioden inleddes också förhandlingar mellan Gotland och regeringen där framtidens färjetrafik diskuterades. Resultatet blev att Gotland i framtiden skulle få ett större inflytande.
Vad hände då med namnlistorna? De registrerades och finns bevarade för eftervärlden.
Färjetrafiken är under lupp igen. Regionstyrelsen ordförande Eva Nypelius (C) och regiondirektör Peter Lindvall skrev i veckan ett brev till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) med en vädjan om ett samtal om framtidens trafik över Östersjön.
Allt går alltså igen. Kanske dags för en ny kampanj?