Åh det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan
En kyss sen går man sakta igen
sakta en tur genom stan
Åh det är natt och på avstånd hörs skratt
Och man går hem genom stan
En doft av hö från nån ljuv skärgårdsö
smyger sig tyst intill stan…
Denna något pekorala sångtext fick Beppe Wolgers mycket beröm för på sin tid, fast den var lika tjatig då.
Nu får den väl sägas vara omöjlig att sjunga. Inga par vågar längre vandra kyssandes på Stockholms gator klockan två på natten. På avstånd hörs näppeligen några skratt medan trastarna vaknar.
Troligare en del slagsmålstjut, polissirener och skott i någon gänguppgörelse.
En 60-årig stockholmska jag träffar varje sommar erkänner att hon inte vågar ge sig ut på stan på kvällarna. Det har hon gemensamt med många kvinnor.
Dock gör hon inte som många andra – sätter sig till och tröstar sig med någon mordhistoria av de uppburna deckardrottningarna Anna Jansson eller Mari Jungstedt.
Till stor sorg för entusiasterna blir det för övrigt inga Crimetime på Gotland framöver.
Mördarskribenterna ska istället samlas i Göteborg är det tänkt. Det blir förstås inte samma sak. Inga möjligheter tillexempel att för 200 kronor få gå så kallad ”mordvandring” till omskrivna gotländska mordplatser.
Inte heller att för 395 kronor åka buss med Anna Jansson för att besöka sådana. Nä, ska det vara mord så ska det vara på Gotland!
Men det här med gamla sånger alltså. Lasse Stefanz ger ut ny skiva ser jag i tryggt medvetande om sitt ikonskap efter ”Låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt liv”. Inte så aktuell och populär kanske bland dem som ligger med dropp och syreintag i näsan.
Men given i pekoralernas tio-i-topp i kamp med Tomas Ledin, Magnus Uggla, Lasse Berghagen och vad de heter alla.
De brädas dock hela bunten av psalmisten vars verk klingar ohotat över ruinstäder, tsunami, översvämmande floder och vulkanutbrott: ”Jag kan icke räkna dem alla/de prov på Guds godhet jag rönt…”
Åldringar kan enligt psalmisten också få tips inför slutet bara genom att se sig omkring.
För det heter ju i psalmen: ”Lär mig du skog att vissna glad/en gång som höstens gula blad”.
Nu är det december och man har alltså åter haft
en höstlig lektion bland vissnande blader
huru man håller sig munter och glader.