Redan i början av 1970-talet såg dåvarande badmästaren Lennart Svennefeldt på Solbergabadet att badet inte nådde upp till behoven.
Skisser på en utbyggnad i form av en undervisningsbassäng togs fram. Sedan dess har otaliga skisser och ritningar gjorts för att komma tillrätta med de funktionella bristerna. Och ingenting har hänt.
Behovet av ett nytt bad i Visby har aldrig varit större än nu. Samtidigt som badet har en rad funktionella brister, där avsaknaden av en mindre varmare bassäng är den största, så visar utredningar att själva stommen till bassängen är kärnfrisk.
Ett bad som däremot har de flesta funktioner ett modernt bad behöver är Hemsebadet.
En stor bassäng för simmotion, simträning, bad och lek, en varm bassäng för rehab och vattengympa, ett bubbelbad och en barnbassäng.
Tyvärr lider Hemsebadet av samma åkomma som många andra 70-talskonstruktioner – en bassängstruktur med tilltagande skador.
Trots skadorna är det antagligen rimligt att renovera badet. Kostnaderna för att renovera ser ut att vara betydligt lägre än att bygga ett nytt motsvarande bad.
Då är det väl bara att sätta igång? Man har redan påbörjat en utredning gällande ett nytt bad i Visby. Om några år kan vi ha ett nytt på plats.
För Hemsebadet finns en utredning som pekar på vad som behöver göras, det är bara att skrida till verket.
Men nej, vi bör vänta åtminstone med ett nytt bad i Visby. Vi står inför ett väldigt stort investeringsbehov i badhus samtidigt som det vi gör nu får stor påverkan för lång tid framöver.
Det pågår dessutom debatt om var på Gotland nya bad ska placeras och huruvida badet i Roma ska renoveras eller återuppbyggas.
I en sådan här stor fråga som får långsiktig och stor påverkan måste många få komma till tals. Inte bara indirekt via politiska val.
Vi vet också via bland annat de tidigare genomförda fritidsvaneundersökningarna att badhusfrågan engagerar många gotlänningar. Låt oss jobba med en medborgardialog där vi kartlägger förutsättningar, behov, önskemål och drömmar för att sedan landa i en plan.
En plan där gotlänningar upplever, om inte att var och en nödvändigtvis fått sin vilja fram, så åtminstone att man fått komma till tals och fått vara med i processen.
Det är så vi bygger tillit och förtroende för stora politiska beslut.