För några veckor sedan meddelades att den sedan länge planerade tredje elkabeln till Gotland är stoppad. Statliga Svenska kraftnät har omvärderat, och kommit fram till att kostnaden inte motsvarar nyttan.
De två kablar som finns är tillräckliga för att säkra Gotlands elförsörjning, och nya vindkraftverk behöver inte nödvändigtvis byggas på Gotland är beskedet.
Den direkta konsekvensen av beslutet är att att en död hand läggs över alla framtida planer på vindkraftsutbyggnad, och därmed även intäkter och arbetstillfällen som det skulle ha genererat. Den andra direkta konsekvensen är att den efterlängtade säkerhet och back-up som en tredje kabel skulle medföra uteblir.
Finns det då några fördelar med detta beslut? På kort sikt är det svårt att se några. Däremot finns alla möjligheter att på sikt vända detta till en fördel. Utan möjlighet att exportera överskottsel vänds fokus till att använda mer lokalt producerad el på Gotland. Problemet är ju inte att det saknas förbrukare av energi, snarare att energin produceras vid fel tillfälle, och el har ju den egenskapen att den behöver konsumeras samtidigt som den produceras.
Lösningen heter lagring, och här börjar flera tekniska möjligheter att öppna sig. Vindkraften står i dag för 45-50 procent av Gotlands elförbrukning. Det finns alltså en möjlighet till att fördubbla produktionen av vindkraftsel.
Just nu pågår projektet Smart Grid Gotland, där man tittar på hur befintliga elnät kan moderniseras för att ge möjlighet att ansluta större mängd förnybar energi. Ett annat intressant koncept som diskuteras på Gotland är power-to-gas, där överskott från vindkraftsel kan användas för att producera gas.
Vid sidan av elproduktion är den andra stora utmaningen för Gotland vattenförsörjningen. Just nu pågår och planeras omfattande investeringar för att klara dagens och framtidens behov av dricksvatten. Detta trots att behovet av dricksvatten egentligen är minimalt. De stora mängderna går ju åt när vi duschar, badar, spolar i toaletten eller tvättar bilen, aktiviteter som egentligen inte alls kräver dricksvatten. Också här ser vi en teknikutveckling som redan i dag låter oss återvinna vatten i hemmen eller använda regnvatten, vilket kan minska hushållens förbrukning till helt andra nivåer än dagens.
För närvarande byggs det i historiskt stor omfattning på Gotland. Tyvärr är det väldigt få av de byggprojekt som genomförs där finns en tanke om hållbar vattenförbrukning utöver de snålspolande toaletter och duschmunstycken som numera är standard i branschen. Det är väldigt konventionellt byggande vi ser, trots den stora vattenbristen.
Båda ovanstående områden kräver sannolikt politiska åtgärder för att ta fart. Gotland har både möjlighet, och kan tjäna mycket på att bli föregångare både gällande utnyttjande av förnybar energi och användande av ny teknik för att minimera förbrukning av dricksvatten.
Med väl avvägda satsningar, stöd och incitament kan Gotland fortsätta att bygga ut vindkraft och solenergi, och klara vattenutmaningen. Gotland har sedan några år tappat den framträdande plats ön haft som ekokommun. Är det dags för Ekokommun Gotland version 2? Kan Gotland i framtiden bli helt självförsörjande på energi?