Vi har nu en regering som innebär att ytterkantspartierna inte kommer att få något större inflytande.
Sverigedemokraternas enkla svar att allt är invandringens problem, och Vänsterpartiets generallösning; höjda skatter och stopp för allt som är privat lockade det senaste valet fler väljare än någonsin tidigare. Under den långdragna regeringsbildningen har dessa två partier enligt opinionsundersökningar samlat på sig ytterligare stöd.
Här ligger den nytillträdda regeringens, och liberala partiernas stora utmaning.
Hur ska de problem och den oro som ytterkantsväljarna ser och känner mötas? Många vill hävda att Sverigedemokraterna är mobbade när till exempel Centerpartiet inte vill göra sig beroende av dem, vilket skulle ha blivit fallet med en Alliansregering.
Lika många tycker att det är nonchalant och elakt att inte vilja förhandla med Vänsterpartiet när en regeringsöverenskommelse ska tas fram. Teorin är att populistpartier växer mycket på grund av att de aldrig får chans att genomföra sin politik eller för att många gärna tar ställning för en outsider.
Låt oss då avliva den myten. I en rad europeiska länder har nationalistiska och populistiska partier gått framåt oavsett om de faktiskt blivit framsläppta till regeringsställning eller som stödpartier till en regering.
Problemet är snarare att ingen har kunnat lösa de problem eller svara upp mot den oro som dessa partiers väljare känner.
Nationalistiska krafter måste även fortsättningsvis hållas borta från makten, liksom radikala socialister som Vänsterpartiet. De har båda enkla svar, men inga riktiga lösningar. Ingenstans har nationalism eller socialism lett till något bra.
De kommande fyra åren måste ägnas åt att utveckla den liberala idén och den liberala politiken för att hantera de problem som många svenskar upplever i dagens samhälle. Det handlar om otrygghet och utanförskap som många känner i både förorter och på landsbygden.
Det handlar om den oro som många har inför att hänga med i den snabba teknikutvecklingen. Det handlar om de oroshärdar som finns utanför Sveriges gränser, men som med cyberkrigsföring och terrorism tyvärr har visat sig vara ett reellt hot.
Det handlar om en allt tuffare arbetsmarknad där de som inte hela tiden klarar att prestera på topp lätt hamnar utanför. Det handlar om ökande psykisk ohälsa, och en oförmåga att hjälpa framförallt de som tidigt i livet hamnar snett.
De 73 punkterna i regeringsöverenskommelsen innebär att många liberala reformer för att möta ovanstående utmaningar kommer att genomföras, men det går inte att slå sig till ro.