EU-valet är över, och resultaten är ännu preliminära. Men några tydliga tendenser kan man se. Glädjande nog nådde det svenska valdeltagandet nya höjder, 53 procent valde att rösta den här gången, det är betydligt högre än bottennivåerna runt 38 procent, på nittiotalet.
En viktig slutsats är också att de EU-positiva partierna även fortsatt är i majoritet.
Valet har kallats ett värderingsval, och som väntat tog populisterna i Europa ny mark, även liberala och gröna partier gick ganska starkt, de är i mångt och mycket varandras motpoler. Klyftorna ökar, det kan bli utmanande både i parlamentet och här hemma, när vi står allt längre ifrån varandra i synen på vilka utmaningar vi står inför, och vad som behöver göras.
När EU-kritiska partier nu ökat sitt inflytande i parlamentet, ändrar det maktbalansen. Både den socialdemokratiska och den konservativa gruppen där M och KD ingår minskar. Samtidigt ökar den liberala gruppen, den kan komma att spela en viktig roll när makten ska formeras i det nya parlamentet.
Sargade efter andra världskriget, önskade Europas medborgare och politiker varaktig fred, i den myllan bildades det som i dag är EU. När det kommer till frågor som inte känner av nationsgränser behövs EU mer än någonsin.
Enskilda länder har vart och ett svårt att lösa stora frågor på egen hand. Vi står inför utmaningar som klimat, hållbarhet, oro i världen och integration. Då är inte lösningen ökad polarisering. Nu är det viktigt att det politiskt splittrade parlamentet hittar nya framåtsyftande stabila majoriteter.
Trots att jordbrukspolitiken är en stor del av EU:s budget, diskuteras den sällan särskilt insiktsfullt. Den dras med ett oförtjänt dåligt rykte, och beskrivs ofta som att pengar delas ut till dem som ändå skulle klarar sig själva, och att politiken gynnar överproduktion av varor.
Det stämmer inte, politiken har förändrats, och smörbergen är numera ett minne blott. Jordbrukspolitiken spelar en viktig roll i att stödja utvecklingen mot en allt mer hållbar matproduktion, den säkerställer en livskraftig livsmedelsproduktion i EU, till rimliga priser.
Sedan jordbrukspolitiken infördes på 1960-talet har den andel som hushållen lägger på mat halverats, från 30 procent till 15 procent. Jordbrukets andel av EU-budgeten har samtidigt minskat sedan 1980-talet från 71 procent till 38 procent.
Utan en gemensam jordbrukspolitik och en gemensam budget, skulle matpriserna behöva höjas rejält.
Andra viktiga frågor som det nya parlamentet behöver ta sig an är att hitta lösningar för att minska klimatutsläppen, även här spelar jord- och skogsbruket en viktig roll, som en del av lösningen, när skiftet ska ske till fossilfritt.
Vi har spännande år framför oss, med tunga frågor på agendan, vill man samarbeta så brukar det lösa sig. De som tror på EU är i majoritet, så det borde lösa sig.