Politik är att vilja och våga prioritera vilken väg man ska gå, trots att alternativen ibland inte är de optimala. I tisdags valde Centerpartiets riksdagsgrupp att stödja regeringens förslag att göra en tillfällig lagstiftning kring de ensamkommande flyktingbarnen som kom 2015. Det trots att partiet har väldigt hård kritik mot hur regeringen hanterat processen och utformat lagförslaget. Jag tycker att man gjorde rätt val. För mig hade det varit orimligt att straffa de minderåriga som drabbats av Migrationsverkets långa handläggningstider. Medmänsklighet och människors väl är nästan alltid viktigare än att upprätthålla stelbenta system.
På Gotland kommer nu varje vecka larmrapporter, i främst sociala medier, hur killar från Afghanistan utvisas trots att de kan svenska, har jobb och har rotat sig på ön. Det allra flesta gotlänningar inser att de kan fylla en viktig roll i öns utveckling framöver. Så varför utvisa dessa till ett osäkert land, som de aldrig besök i hela sitt liv? Är det rimligt och medmänskligt i välfärdslandet Sverige á la 2018? Givetvis inte! Jag är riktigt orolig hur förskjutningen i svensk politik har skett från medmänsklighet och humanism, till rädsla och nationalism, på kort tid. När ska pendeln börja ändra riktning igen?
Kampen för att ställa om Gotland till ett klimatsmart energisystem fortsätter efter Energimyndighetens rapport. Den har stora brister sett ur ett helhetsperspektiv, men rapportmakarna har jobbat hårt under givna förutsättningar.
Det finns några gobitar som ön kommer att kunna dra nytta av i förslagslistan. Den största bristen för att lyckas ställa om till 100 procent förnybart på tolv år, är att det per automatik innebär att man måste använda i dag känd teknik på grund av de långa ledtiderna. Och då behövs det beslut om väsentligt mera kabelkapacitet till Gotland. Energimyndighetens kabelförslag ger cirka 10 procent av det verkliga behovet. Det utan att Cementas eventuellt kommande behov är medräknande! Jag har kämpat för dessa frågor i tio år och kommer att kämpa tio år till om det behövs. Klimatutmaningen kommer att kräva modiga och konsekventa regeringar, dagens inriktning och tempo på politiken håller verkligen inte!
London maraton blev det roligaste maran jag genomfört i mitt liv! 3-4 miljoner åskådare i flerdubbla led som skrek och hejade på oavbrutet längs hela sträckan. Miljöpartiet hade nog fått krupp om de varit med, ljudnivån låg säkert på 80 decibel konstant! Gassande sol och 24 grader gjorde det till en folkfest. Vi löpare blev rejält stekta och därför tappade alla lite tempo på slutet. Men vad gjorde det, euforin att klara av denna utmaning kommer jag att leva på länge framöver!