Varför ska det vara så svårt att få hjälp när man är sjuk frågar sig många gotlänningar. Många kan vittna om den situation som råder på många vårdcentraler.
Om man är tillräckligt frisk att tränga sig fram genom telefonbokningen och till och med lyckats få en tid för ett besök så möts man ofta av en läkare som tycks vara luftlandsatt på Gotland för tio minuter sedan, och med det enda målet att bli av med patienten så fort som möjligt.
Situationen på vårdcentralerna får till följd att akuten på Visby lasarett är överbelastad med enkla sjukdomsfall. Det händer till och med att vårdcentraler på grund av läkarbrist medvetet hänvisar patienter till akuten.
Följden blir förutom ökade kostnader att väntetider på 6-8 timmar inte är ovanligt. Att sedan komma vidare till relevant vårdavdelning är långt ifrån självklart eller enkelt.
Att tillgången till vård är dålig, och att själva vården, framförallt när för många hyrläkare blir inblandade, har dålig kvalitet påverkar tilliten. Även om de flesta till slut får den vård de behöver så är vägen dit lång och krokig. Och funderingarna finns där. Får jag hjälp när det behövs?
Det finns sätt att komma tillrätta med problemen. I mångt och mycket är det en ledningsfråga.
Lasarettet skulle behöva en professionell styrelse som kan kickstarta det utvecklings- och förändringsarbete som så förtvivlat behövs. Vårdcentralernas problem; läkarbrist, har varit känt länge.
Trots det finns ingen krismedvetenhet på politisk nivå. När verksamheter inte levererar förväntat resultat måste handlingsplaner efterfrågas, och följas upp. Detta kräver en aktiv nämnd, och intresserade politiker. Förhoppningsvis löser det sig efter valet 2018.
Det går bra för Gotland just nu. Orsaken är till stor del alla driftiga företagare som skapar jobb och försörjning för befintliga och nya gotlänningar. Låt inte bristen på den mest grundläggande samhällsfunktionen – vård och omsorg, bli ett hinder och en avskräckande faktor för fortsatt tillväxt och inflyttning. Problemen måste lösas.