Nästa vecka ska regionfullmäktige ta beslut om 2020 års budget. Jag är glad att vi ökar befolkningen och har ökade skatteintäkter till regionen även inför kommande år trots att vi ser att vi går in i ett annat ekonomiskt konjunkturläge.
Det gör att vi kan kompensera regionens verksamheter för ökade kostnader i samband med löneutveckling, externa avtal som räknas upp och också för fler barn och unga i förskola/skola samt fler äldre i behov av vård och omsorg.
Vi som jobbar politiskt gör det för att vi vill bidra till ett bättre samhälle och se till att våra gemensamma skattepengar används där de gör bäst nytta.
I dag går nästan 90 procent av budgeten till det som är vård, skola och omsorg. Därutöver vill vi ju ha bra infrastruktur, bra service över hela ön, myndighetsutövning inom bygg och miljö, anläggningar och bidrag till kultur- och fritidsverksamhet samt mycket mycket mer som gör Gotland till en attraktiv plats att bo och leva på.
För att klara detta framöver behöver vi se över hur vi kan effektivisera och minska kostnadsutvecklingen för att kunna planera långsiktigt. Detta är inget lätt uppdrag men måste göras.
Det är helt klart att kommuner och regioner kommer att behöva mer resurser framöver med anledning av vår demografi. Ett första steg vore att riksdagen beslutar om förslaget till ny kostnadsutjämning för en mer rättvis kompensation mellan kommunerna.
Ett annat skulle vara att staten istället för alla specialdestinerade statsbidrag ökade de generella anslagen till kommuner och regioner så att vi själva kan besluta om hur de ska användas och var de behövs bäst utifrån våra lokala förutsättningar.
Jag läste den rödgröna oppositionens insändare med Socialdemokraterna i spetsen och förundras över deras sätt att argumentera för att de prioriterar annorlunda.
De lyckas skriva en hel insändare utan att säga vad de vill mer än att de prioriterar annorlunda och det vet vi ju redan. Det har vi sett de senaste åtta åren.
Varför talar de inte samtidigt om att deras budgetförslag innebär skattehöjning med 75 öre? Och besparingar på 20 miljoner kronor, som enligt deras egna beräkningar skulle kunna motsvara 50 förskollärare. Varför redovisar de inte det? En skattehöjning med 75 öre motsvarar ungefär 5 000 kronor för en familj extra per år.
Erfarenheten efter förra gången de rödgröna höjde skatten, då de ekonomiska problemen var likartade, var att vi fick tillsätta den ekonomiska krisgruppen. En skattehöjning är oftast en kortsiktig lösning och bidrar inte till den förändring som behövs.
Vi i allianspartierna ser att läget i dag är ungefär det samma som ”krisgruppen” konstaterade men som dolts via en rad engångsintäkter under de senaste åren. Nu finns ännu mycket mer fakta, jämförelsematerial med mera som visar att vi behöver effektivisera verksamhet genom bland annat ny teknik och andra arbetsformer.