Man kan tycka att det är hopplöst sent på bollen, att skriva om #metoo nu, det är väl över snart? Det är precis tvärtom. #metoo kan om vi vill, bli början på en nödvändig förändring, där män och kvinnor behandlar varandra med ömsesidig respekt. Vem vill inte det?
Uppropen som de senaste veckorna har duggat tätt i media, är ett avgrundsvrål från kvinnor som tröttnat på att bli behandlade som objekt, förminskas, eller ständigt vara på sin vakt. Yrkesgrupp efter yrkesgrupp, har samlats i upprop. Vem kan förbli oberörd, efter att ha läst någon av de flera hundra berättelserna som figurerat i olika upprop, där kvinnor vittnar om övergrepp de blivit utsatta för, inte minst i sin yrkesutövning?
Tyvärr handlar inte detta ”bara” om arbetsplatser och skolan. Unga tjejer blir i dag antastade mitt på ljusa dagen, när de rör sig bland folk. Med tafsande, eller frågor som, får jag ta på dina bröst, eller en främling som vill skjutsa dig hem, eller killgäng som följer efter dig när du går ensam. Det känns inte som om utvecklingen går åt rätt håll, unga tjejer är väldigt utsatta i dag.
Att ifrågasätta #metoo för att det ger en kollektiv skuld till alla män, att ingen längre vågar kramas, att det är slut med flirtandet, att män har behov, eller är en häxjakt, är att återigen förminska och ignorera de hundratals upplevelser som kvinnor nu berättar.
Att kramas och flirta bygger på ömsesidigt intresse, svårare än så är det inte. De allra flesta människor är civiliserade, och kan skilja på rätt och fel. Vi lever i ett socialt sammanhang, där vi kan dominera och förnedra, eller raka motsatsen.
En viktig ingrediens i detta är makt, och sexism är ett starkt vapen för att förminska en kvinna. Här spelar också värderingar, traditioner, kultur och normer en stor roll. Tystnadskulturen har förhärskat, utsatta har tigit, av olika skäl. Trakasserier måste få konsekvenser, inte tystas ner eller gömmas undan.
Bollen är i rullning, det är nu resan börjar mot en förändring. Förhoppningsvis är vi många som tar med oss detta i vårt dagliga arbete, påminner varandra, pratar om värderingar, och hur vill vi ha det. Trappan städas uppifrån, att föregå med gott exempel, och vara tydlig om vad som gäller på arbetsplatsen, det börjar i toppen på organisationen.
Nu är det snart dags för julfest på många arbetsplatser, varför inte börja med den? Trevligast blir ju om alla har trevligt, eller hur?