Debatten om flygskatt förs på skyttegravsnivå med minimal förståelse för andra sidans argument. Så utformas inte en långsiktig, ansvarsfull klimatpolitik – nu måste vi hitta en konstruktiv väg framåt!
Fem huvudlinjer för en bred lösning kan skönjas:
Det internationella behövs. Det är dags att i grunden reformera – eller skrota – den 70 år gamla Chicagokonventionen som förhindrar oss att införa en koldioxidskatt på flyget, vilket alla är överens vore bättre än utredningens förslag om lika skatt för alla.
På EU-nivå ingår flyget i utsläppshandeln, där vi behöver nå kostnadsnivåer som ger avtryck i biljettkostnaden. Bilaterala avgifter på flyget mellan två EU-länder kan införas, med större klimatnytta och lägre risk för sämre konkurrenskraft och förlorade jobb än om man agerar på egen hand.
Flygintäkterna bör skatteväxlas. Om flyget får nya kostnader, vill vi veta vad medlen går till – finansminister Magdalena Anderssons önskan att de ska gå rätt in i skattekistan skapar ingen entusiasm. Antingen kan det vara en del av en grön skatteväxling, där skattesänkningar kan riktas mot den del av tjänstesektorn som riskerar att drabbas av flygskatten, såsom besöksnäringen. Eller kan flygets omställning i hållbar riktning stimuleras.
Grönare flygplan bör gynnas. Nya flygplan har uppemot 40 procent lägre förbrukning än de som ersätts, vilket kombinerat med effektiva biodrivmedel kan mer än halvera flygplanets klimatpåverkan.
Liksom fordonsskatten utgår ifrån klimatpåverkan bör gröna flygplan gynnas, till exempel med lägre landningsavgifter, istället för samma skatt för alla som utredningen vill. EU:s transportministrar föreslog differentierade skatter redan 1998 och Norge inför det i år. Sverige bör inte vara mycket sämre.
Staten bör gå före. Statliga myndigheter reser för hundratals miljoner kronor om året, ställer de krav på klimatsmarta biodrivmedel i effektiva flyg så tar omställningen fart.
Det är glädjande att en snabbutredning tillsatts om detta; omställningen bör kunna inledas redan 2017. Som en symbolisk handling bör regeringsplanet tankas med biobränslen; det kan ske utan att planet byggs om.
Överväg undantag. Mellan Sveriges tre största städer är väl utbyggt, går ofta och snabbt och erbjuder en bättre arbetsmiljö än flyget. Men dyrare flyg från och till Luleå, Skellefteå eller någon av de norrländska inlandsflygplatserna fördyrar resorna och drabbar arbetsmarknaden utan att särskilt många byter till tåget.
Flygskatteutredningen konstaterar att det går att göra regionala undantag från skatter och avgifter, men tycker inte att det behövs. Stora delar av Sverige är av en annan mening; en kostnad lika för alla riskerar att slita isär landet utan större klimatnytta och därför är regionala undantag troligen rätt väg att gå.
Efter julledigheten är det hög tid för ett smartare samtal om hur vi bäst får flyget att ta större klimatansvar än i dag.