Sveriges riksdag har i en lag från 1988 beslutat att alla ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster. I lagen står det att: ”...sedlar och mynt som ges ut av riksbanken är lagliga betalningsmedel.”
Grundläggande betaltjänster är exempelvis tjänster att betala med och sätta in dagskassor eller ta ut kontanter. Rätten att betala med kontanter har slagits fast i en dom från HFD-Högsta förvaltningsdomstolen.
Cirka 20 procent av alla transaktioner i butik sker med kontanter. Cirka 80 procent har någon gång den senaste månaden använt kontanter. I Tyskland äger fyra av fem butiksköp rum med kontanter.
Riksbankschefen Stefan Ingves yrkade i en debattartikel i DN den 16 mars 2016 att det borde införas en lag, som tvingade bankerna att använda kontanter. Med all tillbörlig respekt för riksbankschefen men att vi ska behöva inför en ny lag är uppseendeväckande. Det står ju redan i lagen från 1988 att kontanter är giltiga betalningsmedel. Och om inte bankerna hanterar kontanter – vem ska då göra det? Att förvalta pengar måtte väl ändå vara bankernas kärnverksamhet!
För egen del vill jag fortsätta låna en bok vid Almedalsbiblioteket utan att, som vid kortköp, få det registrerat någonstans. Typ Mastercard och Visa. Det är fråga om en demokratisk rättighet och har sin explicita grund i regeringsformen (RF). Precis som den självklara rätten att få skriva den här artikeln.
Upp emot en miljon människor står i dag utanför en fungerande digitaliseringsstruktur. Det kan bero på funktionsnedsättning, ovana vid datorer etcetera. Många, inte minst äldre har inte råd att ansluta en fiberuppkoppling för – låt oss säga – minst 20 000 kronor. I vart fall om vi pratar om landsbygden.
Ta föreningslivet och idrottsrörelsen. Den lokala ridklubben kan inte längre sälja korv, lotter, kanelbullar med mera och ta emot kontanter vid hopp/dressyrtävlingar. Å andra sidan kan de inte sätta in eventuellt förtjänst för banken vägrar ta emot kontanter.
På Gotland har vi sommartid gott om kaféer, loppisar, gårdsbutiker med mera, det vill säga typiska säsongsattraktioner vilka borde ha en naturlig rätt till kontanter. Inte minst mot bakgrund många gånger av en bristfällig uppkoppling. Att sedan kortmaskiner betingar ett relativt högt pris gör inte saken bättre.
MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har, i brist på en övergripande aktör för kontanthantering, i en broschyr till hushållen påpekat vikten av att vid krissituation som exempelvis strömavbrott, ha kontanter hemma. Strömavbrott har vi en viss erfarenhet av på Gotland. Försvarsmakten har identifierat faran för cyber- och hackerattacker och sårbarheten av att inte ha lagliga betalningsmedel som kontanter till hands.
Det är inte bara dags att lägga korten på bordet. Det är dags att syna dom också. Och bankerna ska inte försöka blanda bort korten. Det är inte alla som har möjlighet att sitta på korten!