Ända sen kol- och stålunionen bildades 1952 av Tyskland, Frankrike, Italien och de tre Benelux-staterna, har den europeiska gemenskapen stadigt vuxit och utvecklats till dagens 28 medlemsstater.
Jag minns den framtidstro som jag kände när Berlinmuren föll. Det kalla kriget var över, och Sovjetunionen löstes upp. Några år senare gick Sverige med i EU, för att bli en del av den inre marknaden, och en del i ett viktigt fredsprojekt. Men de sista åren har mörka moln hopat sig på EU:s himmel. 2017 känns som ett avgörande år på flera sätt.
Storbritannien inleder nu den formella utträdesprocessen ur EU. Det betyder att förhandlingarna om utträdesvillkoren startar. Premiärminister May har tidigare sagt att om man inte kommer överens om utträdesvillkoren under de två år som förhandlingarna beräknas pågå, så kommer man ändå att lämna EU, men då genom en så kallad hård Brexit.
Supervalåret i Europa är inlett. Först ut var Nederländerna, och högerpopulisten Geert Wilders ökade visserligen sitt stöd, men lyckades inte ta makten. Segrade gjorde premiärminister Mark Rutte, även om han tappade några mandat.
Näst på tur står Frankrike, med presidentval som kommer att hållas i två omgångar i april och maj. Kommer det franska valet att gå populisternas väg, eller kommer fransmännen att rösta på de mer klassiska politikerna?
Marine Le Pen som är ledare för det främlingsfientliga partiet Front National, är frontfigur för den europeiska nationalistiska, populistiska och invandringskritiska rörelsen där alla ogillar EU. Hon har lovat fransmännen en folkomröstning om utträde ur unionen om hon blir president. Frankrikes utträde ur unionen skulle troligen leda till slutet för EU, Frankrike har tillsammans med Tyskland utgjort hjärtat i EU.
Sist ut med val är Tyskland i höst. Då utmanas Angela Merkel av socialdemokraten Martin Schulz, även han en hängiven EU-vän. Det är jämnt i opinionen just nu, och så här långt är grundtipset att Merkel vinner.
Utöver valen, så påverkas EU av vad som händer i både Ryssland och USA. Tongångarna i USA är vitt skilda mot för ett år sedan. President Trump vill sätta Amerika först, och bygga mur mot Mexico, han gillar inte heller frihandel. När Merkel och Trump träffades i förra veckan, ville inte Trump ta Merkel i hand inför det obligatoriska mötet med journalistkåren.
Även Ryssland påverkar, det märks inte minst på Gotland, när den militära aggressiviteten ökar i Östersjön. President Putin stödjer de partier som arbetar mot EU, och deltar aktivt med bla ekonomiskt stöd till främlingsfientliga partier. Han utövar också makt genom Europas importberoende av energi.
Det är mycket som står på spel i år. Kan vi skönja en tillnyktring, nu när det blir allt mer uppenbart vad det innebär med Brexit och Trump vid rodret? Alternativet förskräcker.