Här gillar jag att vara. Hit åker jag alltid under första veckan i juli – till Almedalen. Jag kan inte låta bli. Jag tror att jag är beroende av vår samtid; vill ha upplevelser på olika plan för att kunna underlätta förståelsen av var vi står just nu. För att förstå vart vi är på väg.
Nyligen har det varit julafton och jag har varit på ön och firat med släkten. Nu sitter jag här på en bänk i Almedalen och grunnar över mitt liv. Ja, framför allt mitt yrkesliv men det påverkar ju hela mig. För jag har bestämt mig för att sluta som lärare. Nu orkar jag inte längre. Jag orkar inte med det galna tempot som har byggts upp under en lång tid, det är ohälsosamt.
Det är på tok för mycket att göra under för kort tid. Och skulle det vara något nytt under solen, här under Almedalsveckan? Verkligen inte. Alla vet hur illa ställt det är, hur dåligt lärare mår, hur ofta de sjukskriver sig och hur många som flyr yrket.
Men så finns det något som inte alla vet, något som inte riktigt är politiskt korrekt att prata högt om: Många av oss lärare orkar inte längre vara vuxna. I vissa klasser, i vissa skolor, i vissa områden kör eleverna över lärarna, det är ett befäst kulturellt mönster.
Det finns faktiskt de elever som blir arga när de blir tillrättavisade. Eller får utbrott när de får information om att kontakt kommer att tas med hemmet. Som rent av trakasserar lärare. Skulle ni våga er på en gissning hur många skötsamma elever som får hacka i sig detta – varje dag – varje lektion? Vilken makt har vi att få stopp på dessa? Ja, inte är det mycket makt, inte. Det är helt enkelt inte lika okej längre att ta itu med de elever som inte vill underordna sig en demokratisk ordning. Även om det finns inskrivet i skollagen och i FN:s barnkonvention. I dag råder ofta synsättet ”Alla barn gör rätt om de kan”. De blir kvar i klassrummen oavsett hur mycket de än ställer till för andra elever och lärare.
Vi behöver gemensamma ordningsregler på alla våra skolor, som rektorer tar ett större ansvar för. I dagsläget skriver varje skola sina egna. Det håller inte längre.
Ordningsregler för vår svenska skola:
- Lektioner är något speciellt – det är en helig tid som ska respekteras av alla. Att kliva in i ett klassrum ska kännas annorlunda; man ska nästan kunna ta på kunskapskoncentrationen.
- Barn ska utvecklas i att ta ansvar, vilket innebär att de ska träna sig i att börja jobba på egen hand och hålla sig igång själva – utan att vuxna ska behöva påminna dem.
- Var och en tar ansvar för sig! Låt de vuxna ta hand om de barn som inte följer de regler som finns.
- Ha kontroll på känslorna, allra helst de negativa. De smittar och påverkar hur vår dag blir. Se till att ingen annan mår dåligt för att du är på dåligt humör. Håll det för dig själv. Det rinner av efter ett tag. Och vi andra ska ha tålamod och även hjälpa dig på gott humör igen.
- Om någon beter sig illa mot dig och du känner dig kränkt – säg till en vuxen så fort du har möjlighet. Därefter kommer den som kränkt dig att få ta ansvar för att du känner att det är okej igen.