I Almedalen blossade debatt om privat ägande av skog i Sverige upp. Den statliga utredaren av skogsvårdslagen, Charlotta Riberdahl, uttalade på ett seminarium sin tveksamhet genom följande uttalande:
”Man kan fundera på, och nu är jag mycket provokativ och det är jag medveten om, men jag tycker ändå det är intressant som en aspekt, att när man har en så viktig naturresurs som skogen, som är så väldigt viktig för den biologiska mångfalden, det är ju många växter och djur som är beroende av skogen, vi är också beroende av den ur klimatsynpunkt, och vi är beroende av den för att rena vårt vatten. Ska man tillåta ett så stort privat ägande av en så viktig naturresurs som är av stort nationellt intresse men också globalt intresse ur miljösynpunkt?”
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) klargjorde snabbt att regeringen inte ifrågasätter äganderätten till skogen. Veckan efter meddelade Bucht att Riberdahl entledigats på grund av bristande förtroende till följd av uttalandet. Ett bra och riktigt beslut.
Många människor har ett förhållande till skogen, en del som ägare och brukare av den. Andra genom sina fritidsaktiviteter av olika slag, som är möjliga genom den för Sverige unika allemansrätten.
Intresset har också ökat för skogens miljövärden, och i nuvarande skogsvårdslag jämställs produktions- och miljömål. Ett problem är dock att myndigheters syn på äganderätten blir allt mer godtycklig.
Sverige är ett till ytan stort land, och drygt halva landarealen består av produktiv skogsmark. Skogen har under många år varit en av Sveriges viktigaste exportnäringar, och kommer framöver även att ha stor betydelse för övergången till ett biobaserat samhälle.
Det finns över 300 000 skogsägare i Sverige. Det är en stor mångfald bland ägarna, allt ifrån stora bolag och staten genom Sveaskog, till små skogsägare där inte skogen står för huvudinkomsten.
Hälften av all skog i Sverige ägs av enskilda skogsägare och 40 procent ägs av privatägda eller statsägda aktiebolag. De privata ägarnas enskilda andelar av produktiv skogsmark kommer dock inte i närheten av storföretag, som Sveaskogs och SCA. Sveriges störste enskilde skogsägare äger drygt 14 000 hektar skog, så spännvidden och därmed mångfalden i ägande är stor.
Skogsägarnas omsorg om sina skogar, under flera generationer, har gjort dagens Sverige till ett rikt skogsland. I den svenska skogspolitiken är produktions- och miljömål jämställda. Riksskogstaxeringen visar att arealen gammal skog, lövrik skog och mängden död ved stadigt har ökat från mitten av 90-talet, när nuvarande skogspolitik trädde i kraft.
Det är resultatet av den svenska modellen, där generell miljöhänsyn i den brukade skogen varvas med formellt och frivilligt avsatta områden. Vi har dubbelt så mycket skog och fler gamla träd i dag än vad vi hade för 100 år sedan.
Underskatta inte engagemanget och kunskapen från den enskilde skogsägaren, ta istället tillvara det i ett långsiktigt brukande för nästkommande generationer.