Eva Bofrides reflektioner utifrån Högsta förvaltningsdomstolens beslut den 26 oktober innehåller flera felaktigheter och tendentiösa glidningar.
1. Hon skriver att Högsta förvaltningsdomstolen upphävde regeringens Natura 2000-beslut. Men domstolens inhibitionsbeslut innebär en temporär inaktivering av regeringsbeslutet i avvaktan på att Nordkalks och SMA:s ansökan om rättsprövning färdigbehandlas. Det är ett ganska vanligt förfarande under pågående prövning av ett ärende och föregriper inte det kommande domslutet.
2. ”I denna fråga är staten så kluven och ängslig att den verkar tycka att en rättvis prövning det är att få ja i ena instansen och nej i nästa.” Vem avses med staten? Det handlar om miljödomstolarnas tillämpning av den svenska Miljöbalken, som också ska överensstämma med EU:s miljöregler. Här är fortfarande svenska miljödomstolar uppenbart osäkra i sin praxis och benägna att tillmötesgå exploatörsintressena framför miljöintressena. Därför gick ju också HD in med en prejudicerande vägledande dom 2013. Nordkalksärendet fungerar här – på gott och ont – som ett viktigt testfall.
3. Bofride skriver också att ”många” ansåg att Natura 2000-beslutet var ”en politisk handling för att stoppa Nordkalk”. Hur såg argumentationen ut för det? Jo, den byggde på felaktiga påståenden om att det inte hade efterfrågats något skydd för den typen av biotoper och arter som Bästeträskområdet representerar utan att det var fritt uppfunnet av länsstyrelsen och att sammansvärjningen fullföljdes genom regeringsbeslutet.
4. Sedan kommer glidningen ”Vill regeringen stoppa kalkindustrin får den agera… i en öppen agenda”. Nu utgår Bofride från att det ”många” ansåg är ett faktum, staten i form av länsstyrelse, naturvårdsverk och regering konspirerar för att stoppa den stackars kalkindustrin. Konspirationsteorin sväljs med hull och hår och fakta som talar emot negligeras.
5. Slutligen, Bunge kontra Buttle. Det som Nordkalk kritiserats för är att bolaget envetet hävdat att Bunge Ducker är det enda stället i hela Östersjöområdet där det finns den kalkstenskvalitet som bolaget behöver och att bolagets hela existens är beroende av att få tillstånd just där. Nu visar det sig att fyndigheten i Buttle enligt utsago till och med är bättre än Bunge Ducker. Att påpeka den motsägelsen innebär inte att man har tagit ställning för om brytning i Buttle är bra eller dåligt. Det är en annan och senare fråga.