”Svensk militär tänker”.
Denna ändå inte helt överraskande slutsats framfördes som titel på en debattbok 1966 av Dieter Strand och Bengt Abrahamsson.
Visst. Det är ju klart att svensk militär tänker. Det har dom gjort i alla tider. Det gjorde ju på sin tid redan Karl XII och Gustav II Adolf, som genom svenska och finska bondpojkars förmåga att ha ihjäl folk fick vårt namn att ärat flyga över jorden. Tänkandet har förstås sedan dess blivit mer sofistikerat.
En som inte ens dög som malaj har förstås minimala insikter om vilka uttryck detta tänkande kan ta sig så att säga på markplanet. En brist har det också varit att inte i glada vänners lag ha kunnat bidra med mustiga historier om hurusom man som repgubbe lurat befälet och kunnat framställa hembränt eller ta bondpermis för att åka på Systemet. Sådant inverkade emellertid inte menligt på realismen i övningarna, utan ryssen vräktes med lösplugg varje höst programenligt i havet från Östergarnslandet.
Då som nu var det förstås ryssen vi skulle tampas med. Även militären har ju sina experter vars grundbult i tänkandet är: ”Ryssen är ond. Han planerar ständigt att anfalla Sverige och främst då Gotland varifrån han kan behärska hela norra Europa”. Samt att försvarsanslagen i sådär 70 år tid ständigt varit för små.
Mycket av det militära tänkandet är förstås hemligt. Så hemligt var på sin tid till exempel hela norra Gotland, att jag som finsk medborgare inte egentligen skulle få besöka blivande hustrun på Fårö. En jätteskylt vid Rute kyrka skrek ut, att här skulle det vara stopp för mig.
Detta ignorerade jag ända tills vi skulle gifta oss. Då kontaktade jag faktisk KA3 för att få vederbörligt tillstånd att besöka den hemliga norrön. Det skulle ju bli en del officiella papper.
Jodå, det skulle gå bra sade ansvarig besökskontrollant. Om ett par veckor skulle jag ha mitt tillstånd. Men vigseln skulle vara påföljande lördag. Så det blev som vanligt att tjyvåka till ön. Vigselakten blev lite spännande eftersom man befarade att någon befälsperson helt plötsligt skulle dyka upp och arrestera brudgummen. Brottet gick emellertid vägen.
Så hemliga var alltså saker och ting. Döm därför om ens förvåning då självaste ÖB Sverker Göranson 2013 förklarade, att Sverige kan försvara sig högst en vecka. Det var ju ett avslöjande av den kanske största militära hemligheten, som man rent av kunde ha tänkt sig riksrätt för. Ryssen anföll ändå inte som bekant trots detta inbjudande avslöjande.
Nu pågår alltså Aurora och eftersom Sverige är så att säga adjungerad medlem i Nato, så kan det vara amerikanska plan man hör där uppe bland molnen. Kanske utrustade med kärnvapen. Därom får vi inget veta.
Kärnvapnen tillkom ju för att maximera tryggheten för jordens folk i allmänhet och USA:s i synnerhet. Uppgifterna om antalet kärnvapen i världen varierar, men en vanlig siffra är 20 000. Tryggheten har väl inte blivit i proportion därtill. Man ska då minnas att dessa är mångdubbelt kraftigare än de första. Och också minnas vilket enda land som fällt två atombomber över två städers oskyldiga befolkning.