”Och sist jag såg en sjukhuschef var i början av seklet”. Ett citat från en intervju med Staffan Bark, före detta chef på kirurgkliniken, Visby lasarett, och fortfarande aktiv kirurg.
Ett citat som säger mycket av vad som behövs för att sjukvården ska kunna utvecklas och klara sitt uppdrag med den ekonomi man har.
Det behövs ett närmare och tydligare ledarskap - ledare som finns i verksamheten och lyssnar på sina medarbetare. Det finns idéer som aldrig når igenom det tak av chefer, strateger och utvecklare som skapats mellan verksamheten och ledningen. Det finns tankar som aldrig släpps fram, för det är ju ingen som lyssnar i alla fall.
Det pratas mycket om nya utbildningar och rekrytering, den första och största insatsen måste vara att se till att medarbetarna stannar kvar.
Först behålla, sedan rekrytera. Alltid i den ordningen. Det handlar om villkoren för arbetet. Lönen? Javisst! Men än mer arbetsvillkoren i övrigt, möjlighet till deltid, färre helger, kompetensutveckling/vidareutbildning och känslan av att kunna påverka sin vardag. Åter igen det nära ledarskapet med mandat att tillsammans med medarbetarna utveckla sin verksamhet.
Det finns många inom vården som brinner för sitt yrke och framförallt vårdens syfte; att ta hand om människan/patienten. ”Aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta” (fritt efter Hippokrates) är fortfarande en devis som är värdig att arbeta efter för den pekar på det vi inom vården har pratat om – den sätter patienten i centrum. Ännu en gång! Det behövs ett tydligt och nära ledarskap som ger medarbetarna ansvar och möjligheter och som gör att människan/patienten får rätt vård i rätt tid.