Sverige håller på att införa en ny sexualbrottslagstiftning med bland annat förslag om samtycke. Vi får dock inte glömma polisresurser som lösning.
Frågan om en ny sexualbrottslagstiftning och särskilt frågan om samtycke är ingen höger-vänsterfråga. Det handlar om en rad svåra frågor kring bevisföring och hur vi ska reglera socialt umgänge. När den tillsatta sexualbrottskommittén släppte sitt slutbetänkande till helhetsgrepp på ny lagstiftning för några veckor sedan var det samtyckeslagen som uppmärksammades mest, men förslaget innehöll många fler viktiga punkter än så.
Det är, som vi vet av de ständiga diskussionerna och debatterna i frågan, mycket svårt att döma i sexbrottsmål. När ord står mot ord och inga tekniska bevis för våld eller andra vittnen finns. Denna problematik är evig och svår att motverka med någon särskild lagstiftning, däremot finns det vissa skillnader i hur lagen är skriven som kan få vissa konsekvenser.
Det är några sådana frågor som varit föremål för diskussion och som den nya kommittén alltså hade fått i uppdrag att granska, en av dem gällde alltså samtycke. Om lagen uttryckligen säger att man måste försäkra sig om att inhämta samtyckte tror vissa att det kan ge fler fällande domar. Kritikerna menar dock att detta riskerar att åter sätta än mer fokus på om den svagare parten verkligen samtyckte eller inte, än mer uppmärksamhet på dennas beteende. Ytterst riskerar det även att inte ändra särskilt mycket alls, att bevisa om någon sa ja eller inte kan också vara svårt.
Det finns dock som sagt betydligt mer i det nya förslaget, en av de större förändringarna är att det ska bli olagligt att ha sex med någon som befinner sig i ett utslaget tillstånd, som exempelvis är mycket berusad eller sover. Det känns som rimligt. Denna ändring kan faktiskt få positiva följder, för redan idag är det sådana förhållanden, särskilt utslagning vid berusning, som gäller vid många fall av de sexbrott som anmäls.
Den kanske största skillnaden i förslaget är dock att termen ”våldtäkt” tas bort. Det är ett mycket inarbetat ord och något vi använder i dagligt tal och kultur, ur den aspekten är det radikalt.
De sakliga argumenten till varför är dock goda. ”Våldtäkt” förknippas ofta med något väldigt specifikt, ett överfall i en buske, med inslag av just våld. De flesta sexualbrott handlar snarare om en partner som inte lyssnar på ett nej eller att någon har sex med en person som sover djupt berusad på en fest. Istället föreslås ”sexuellt övergrepp” och att rubriceringen blir mer eller mindre ”grovt övergrepp” beroende på våld som används och så vidare.
Ytterst handlar dock bekämpningen av sexualbrott om två saker: att vi jobbar socialt med vår kultur med hur man behandlar sina medmänniskor och sina sexpartners, samt polisens resurser.
Sexualbrott prioriteras ofta ner när polisen måste utreda många svåra brott på en gång och tester ligger och väntar för länge. Ändrad attityd här skulle också ge fler fällande domar, helt utan att lagen behöver ändras.