De flesta verksamheter och branscher har de senaste decennierna genom stålbad och omdaningar av sällan skådat slag förändrats i grunden vad gäller arbetssätt och arbetsbelastning.
Man förväntas ta ansvar för företaget på ett helt annat sätt än tidigare. På gott och ont. Gott om man har förutsättningarna, ont om man inte har det.
Men hur har ledarskapet, oavsett bransch, hängt med i denna utveckling?
Ibland undrar man om vissa ledningar för myndigheter, företag och organisationer levt i en helt annan verklighet under denna tid.
Hur kan man annars fortsätta utgå från att det fortfarande är okej med horribla anställningsavtal och bonussystem för höga chefer, oavsett resultat av deras ledarskap?
Hur kan man tro att något blir bättre om man drar ner på information och delaktighet för sina anställda? Eller till och med, bemöta anställdas oro och kritik med att offentligt avfärda den?
De senaste dagarna har vi sett flera exempel på det jag anser var riktigt dåligt ledarskap.
Jag häpnade till exempel när jag hörde att byggnadsnämnden gett sin förvaltning i uppdrag att ta fram underlag för att visa att nämnden nästan alltid gör rätt. Detta som ett bemötande av den kraftiga kritik framför allt nämndens ordförande fått från olika håll och i olika frågor.
Detta underlag presenterades vid en presskonferens för att ”slå tillbaka” mot allmänhetens, företagares och den politiska oppositionens kritik. Tankarna går till Bagdad Bob och Nordkorea snarare än en modern och lyhörd ledning.
Att räkna antal överklaganden är ett sätt att mäta framgång men det säger ju ingenting om bemötande och handläggning som är det kritiken handlat om.
Ett annat exempel är tekniska nämndens och räddningstjänstens sätt att offentligt bemöta sin personal i form av de deltidsanställda brandmännen.
När de nu mangrant skriver under en misstroendeförklaring riktad mot sin chef får de höra av den politiskt ansvarige att det beror på den ”gamla konflikten mellan hel- och deltidsbrandmännen”. Som om det 1: är en ursäkt 2: är en rimlig förklaring 2: något som inte behöver ytterligare åtgärder.
Till sist har vi Ekerö kommun som är en de granskade kommunerna under vinjetten ”Miljardnotan” i Aftonbladet. Ekerös kommunledning åkte på tjänsteresa till fjällen för närmare en kvarts miljon kronor. Aftonbladet jämför med den neddragning samma kommun planerar för snöröjningen för samma belopp. Relevant eller inte kan diskuteras men för medborgaren är det självklart svårt att smälta.
Att organisationer med många anställda får höga belopp på sina räkningar för olika trivselaktiviteter är inte per automatik något att uppröras över. Det är omständigheterna och omdömet som behöver synas i sömmarna. Att till exempel dricka alkohol för 10 000 som Ekerös ledningsgrupp gjorde på skattebetalarnas bekostnad vittnar inte om särskilt gott omdöme.
Chefer på den här nivån brukar ha väldigt goda villkor för sin anställning med motiveringen att de har en kompetens som annars lätt kan lockas till det privata näringslivet.
Det är argument som börjar bli såväl urvattnade som tunna.