1 juli 1976.
Det är lite drygt 40 år sedan.
Då sänktes den generella pensionsåldern i Sverige till 65 år. Innan dess var den 67 år.
Sedan dess har det skett mycket i Sverige. Det har blivit uppenbart att det gamla pensionssystemet inte var hållbart samhällsekonomiskt.
Dessutom lever vi allt längre. Det betyder att de pengar som ska betala pensionen ska räcka till betydligt fler under betydligt längre tid.
Denna utveckling är inte unik för Sverige. I stora delar av världen kommer man att uppleva en ökad press på pensionssystemen.
I Sverige har vi redan gjort den omläggning som många andra står inför i och med det nya pensionssystemet.
Men det betyder också att riskerna till en del flyttats över på individerna. Överflyttningens effekter ska dock inte överdrivas, om samhällsekonomin utsatts för stora påfrestningar finns det inga garantier för att just pensionsutbetalningarna skyddas.
Dagens svenska pensionssystem är flexibelt.
Det finns ingen bestämd pensionsålder, även om 65 är ett slags normal pensionsålder.
Det är möjligt att börja ta ut pension redan vid 61 och det går att stanna kvar på jobbet till 67 utan att arbetsgivaren kan kasta ut en.
Svenskarna jobbar redan länge. Den genomsnittliga faktiska åldern för att gå i pension ligger något över 64 år. Det är i en europeisk jämförelse en hög ålder. Genomsnittet i EU ligger på runt 60 år.
Detta visar att det i Sverige finns skäl att också höja det som ses som den normala pensionsåldern. En återgång till 67 år – som gällde fram till 1976 vore inte orimligt.
Det är också i linje med de förslag som presenterats tidigare och som ett stort antal organisationer på arbetsmarknaden har ställt sig bakom. Förslaget innebär att reglerna justeras så att man kan gå i pension tidigast vid 63 års ålder och har rätt att jobba till 69 års ålder.
Svenskt näringsliv har dock inte ställt sig bakom förslaget. Och det är klart att det för en del arbetsgivare kan vara ett problem att de i framtiden inte kan göra sig av med anställda utan skäl förrän de fyllt 69 år.
För det är ju det som blir den praktiska skillnaden, att låta någon som fyllt både 70 och 75 jobba kvar är normalt inget problem om båda parter vill.
En förändrad pensionsålder och en förändrad norm för vad som är den normala åldern att gå i pension kräver naturligtvis att mängder av andra lagar och regler ses över – allt från regler för arbetslöshetsersättning till från vilken ålder man får tillgodogöra sig pensionärsrabatt.
Precis som i dag kommer naturligtvis inte alla att kunna arbeta till pensionsdagen.
Men förändringen kommer att sammantaget ge både en bättre ekonomisk utveckling och klara viktiga samhällsfunktioner, där det annars riskerar att bli brist på kompetent personal.
Det kommer vi alla att tjäna på, även om det innebär något extra års jobb för några av oss.