Att en anmäld våldtäkt inte leder till åtal är mer regel än undantag.
Bevisbördan ligger tung på brottsoffret att bevisa att ett sexuellt umgänge inte skedde av fri vilja. Eller att det inte kunde uteslutas att gärningsmannen/gärningsmännen inte förstod att den andra inte var med på det hela.
Det har till och med dykt upp en helt ny ”diagnos” där män begått våldtäkt i sömnen och inte har en aning om detta när de vaknar och därmed inte kan ställas till svars.
Alla som nu gapar om att åtal inte väcks för den misstänkta gruppvåldtäkten i höstas, för att de misstänkta var flyktingar, måste ha ett tämligen nyvaket engagemang för våldtäktsoffer. För så här ser det som sagt ut i de allra flesta fall och har gjort länge.
Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes under 2015 totalt 5 920 fall av våldtäkt.
Antalet misstänkta personer för våldtäkt var samma år 1 070 personer.
Totalt fattades lagföringsbeslut gällande våldtäkt i 176 fall.
Att så få döms för våldtäkt beror på väl kända dilemman. Den vanligaste orsaken är att gärningsmannen/männen skyller ifrån sig, att de inte fattar eller helt enkelt struntar i att personen i fråga inte vill ha sex.
Här finns så många myter och vanföreställningar varav den vanligaste kan sammanfattas i att en kvinna säger nej när hon menar ja.
Medan mäns sexualitet är ett monster som det helt enkelt inte går att tygla.
En kvinna däremot, kan inte kan ha samlag med flera män samtidigt av fri vilja, det måste per automatik vara en våldtäkt.
Sexualundervisning behöver införas på rätt nivå, tidigt i barnens liv och av rätt personer, det vill säga utbildade sådana.
Det räcker inte med det, vi behöver prata om sex, könsroller och relationer i alla möjliga sammanhang. Här finns forskning och vetenskap men ändå är ämnet fortfarande pinsamt tabubelagt.
Den misstänkta gruppvåldtäkten har utretts i tre månader, tre månader där polis och åklagare inte har kunnat hitta några bevis som styrker brottsmisstanken, därför kan åtal inte väckas.
Så fungerar vårt rättssystem och jag tror inte att någon vill ha det på något annat sätt.
Den ”folkets domstol” som redan när det hände i oktober dömde och straffade dem de ansåg var misstänkta försöker nu skrämma allmänheten till att det inte går att gå ut som kvinna på Gotland längre.
Men lyckligtvis är reaktionerna än så länge vettiga. Många är med rätta uppgivna över rättssystemets oförmåga att hävda våldtagna kvinnors rätt till upprättelse.
Men ingen vill heller att oskyldiga ska dömas.
En samtyckeslagstiftning har diskuterats länge och förra året lämnade Mari Heidenborg, som har utrett frågan åt regeringen, ett förslag på en sådan.
Ingen tror dock att samtyckeslag kommer att leda till fler fällande domar. Det handlar mer om en signal och markering om att det måste finnas ett ”ja” istället för ett ”nej”.