Nu är alla förstudier för hur de 100 miljoner som Gotland tilldelats för att utveckla näringslivet är tänkta att användas. De där miljonerna Gotland fick som ersättning för att regeringen satte stopp för stenindustrins långsiktiga tillvaro ni vet.
När man läser igenom de fem studierna får man inte en bild av en region i behov av statligt understöd.
I själva verket är det svårt att förstå vad som är problemet.
Här finns så otroligt många unika pusselbitar så det blir nästan larvigt att tänka sig att Gotland är en ö med stora problem att hålla sig över ytan.
Gotland är en ö som en stor del av svenska folket har en relation till. Och relationen är ofta innerlig, få talar om Gotland i neutrala ordalag.
Förutom landskapet, ljuset och det speciella lugnet dras blickarna hit från hela jorden då världskändisar som Ingmar Bergman och Astrid Lindgren har satt fotspår här, genom sina filmer som satt bilder från Gotland på näthinnan för generation efter generation.
Lägg därtill en välbevarad ringmur runt ett världsarv.
Ett av landets med ansedda lärosäten har en filial här, Uppsala universitet. Alla svenskar som drömmer om storvinsten tänker automatiskt på Gotland i sina drömmar.
Gotländsk matkultur står sig väl och de gotländska råvarorna ligger på fatet när kungligheter och nobelpristagare ska firas.
Det politiska Sverige längtar hela året efter första veckan i juli då de får åka till Visby och i en hel vecka impregneras av politisk samhällsdebatt där nationell och internationell expertis är samlad.
Gotland har fiber utbyggd över hela ön. Vi har en modern kongresshall med fantastiskt läge. Vi lockar landets ungdomar med sommarens bästa party i kontinental klass.
Allvarligt. Vi borde allt vara lite förlägna över att inte ha kunnat dra fördel av alla dessa samlade unika säljfaktorer alldeles oavsett om det kommer att gå att bryta kalksten eller inte på vår ö framöver.
De förstudier som ligger till grund för hur de 100 miljonerna ska användas är indelade i fem områden: hållbara livsmedel och maritima näringar, besöksnäringar och kultur, digitalisering, kompetensförsörjning.
Här finns både konkreta idéer och mer lösa trådar som behöver knytas samman.
Jag fastnar för tankarna på fossilfri mat- och livsmedelsproduktion, med utgångspunkt i Gotlands Slagteris planer på att utveckla ett koncept kring ”fossilfritt kött”.
Ett projekt helt rätt i tiden där allt fler inser att det inte är köttet i sig som är problemet. Vi måste öka kunskapen om hur vårt sätt att leva påverkar klimatet. Inte döva vårt samvete genom att äta vegetariskt i tron att det automatiskt är bättre för miljön. Eller cykla till jobbet men sen utan att blinka åka till Thailand varje vinter med hela familjen.
En annan punkt som tilltalar mig mycket är en genomgripande satsning för att höja utbildningsnivån och bidra till ett ökat inflöde till eftergymnasial utbildning.
Livets hårda skola räcker helt enkelt inte. Den är undermålig och bristfällig även om den ger oss viktiga lärdomar.