Den gångna turistsommaren lär vara rekordartad och en av orsakerna är den ökade färjekapaciteten med Gotlandsbåtens intåg på marknaden.
Tidigare har alltid just färjekapaciteten angetts som proppen för turismens utveckling. Något som också är glädjande är att landsbygden nu blivit trendig i Gotlands marknadsföring. Årets upplaga av magasinet Gotlandsguiden innehåller till exempel flera sidor med vackra bilder på vita gotländska kalkstensvägar. Även Destination Gotlands reklamfilm ”Jorden runt på en ö” fokuserar mycket på strandnära vägar. Enligt media kommer också havsnära miljöer att stå i centrum i nästa års film. Och det är bra, för vackrare miljöer än de gotländska kuststräckorna är svåra att hitta.
Många av dessa reklamvägar ägs av enskilda markägare och samfälligheter och något som ofta glöms bort är att de ofta saknar bidrag till underhåll och skötsel. Eftersom just dessa vägar utgör viktiga magneter i Gotlands marknadsföring borde också Region Gotland kunna visa lite mer intresse för landsbygdens infrastruktur. Nu diskuteras istället ständiga försämringar i form av neddragningar på snöröjning och underhåll. Lite tillspetsat kan man ställa frågan: Vad händer den dag markägare och samfälligheter tröttnar på styvmoderlig behandling och helt sonika stänger sina enskilda vägar för allmän trafik?
En av mina käpphästar när det gäller texter på den här sidan är landsbygdsfrågor. Problem, utveckling, rättvis behandling och politiska löften och svek. En del debattörer anser att framtiden ser ljus ut för landsbygden och att utflyttningen från storstadsområdena sakta kommer att öka. En teori som även jag trott mycket på, men jag måste erkänna att tron ibland sviktar. Därför är det positivt med trenderna som fokuserar på landsbygden, för med fler besökare kan också intresset och stödet för landet utanför städerna öka.
Många vill utnyttja landsbygden för rekreation, men ska vi i framtiden ha en attraktiv landsbygd måste vi också skapa drägliga villkor för de fastboende. Sommarparadiset måste nämligen hållas igång även vintertid för att fungera.
Men vem vill bosätta sig i en bygd där alla servicefunktioner är ständigt nedläggningshotade? En förutsättning för Gotlands framtid utanför Visby är därför fungerande sjukvårdsinrättningar, skolor, barnomsorg, kollektivtrafik och inte minst tryggheten med räddningstjänst och ambulans som täcker hela ön inom rimlig tid. Kan sedan den mångåriga visionen om kollektivtrafikens linjesträckningar anpassad efter dagens pendlingsmönster förverkligas är mycket vunnet.
Våra politiker måste sluta se befolkningen utanför Visby som ett kostsamt B-lag. Det krävs ekonomiska prioriteringar och handlingskraft för att visa att det finns allvar bakom orden levande landsbygd. Nu räcker det inte bara med tjusiga visioner.
Och som sagt: Vad händer med den trendiga marknadsföringen av sommarparadiset Gotland den dag markägare och samfälligheter tröttnar på styvmoderlig behandling och helt sonika stänger sina enskilda vägar för allmän trafik?