Att lönedumpning förekommer även i Sverige är ingen nyhet och bland annat brukar de utländska bärplockarnas usla villkor i norrlandsskogarna uppmärksammas varje sommar.
Men lönedumpning breder ut sig i allt fler branscher och det finns exempel på gästarbetare från forna öststater som får jobba 12-timmarsskift på svenska campingplatser för 40 kronor i timmen. Förmodligen bara toppen på ett isberg.
Det finns också varianter där arbetsgivaren försvarar sig med att de betalar avtalade minimilöner, men att arbetskraften sedan är inhyrd som egenföretagare och alltså inte behöver belasta företaget med arbetsgivaravgifter, försäkringar med mera. De betalar till exempel 100 kronor i timmen och inget mer.
Hur det sedan är med den inhyrda personalens försäkringar med mera anses vara en oväsentlig fråga. Ofta är sedan arbetsvillkoren för övrigt dåliga med långa arbetsdagar och undermåliga bostäder.
Inom transportbranschen har det under många år varit problem med utländska lastbilar som genom urusla chaufförvillkor konkurrerar illegalt med de svenska åkerierna. Illegalt är det därför att dessa bilar ofta bryter mot lagstiftningen. Denna anger nämligen tydligt att en utländsk lastbil som kommer med gods till Sverige får vara kvar här i högst sju dagar och under denna tid köra högst tre andra transporter inom landet.
Ett exempel: En bil med last från Tyskland till Falun kan efter lossning av godset ta en inrikestransport till exempelvis Varberg. Därifrån ny körning till kanske Oskarshamn och slutligen en sista transport till ytterligare någon ort inom landet. Och allt detta måste ske inom sju dagar. Sedan är det dags för körning ut ur Sverige.
Men det är här som den illegala konkurrensen uppstår, eftersom många lastbilar stannar kvar i Sverige under lång tid och kör kors och tvärs. Detta har kartlagts av en forskargrupp vid Lund universitet med hjälp av bland annat allmänhetens rapporter av registreringsnummer på bilar som setts på olika platser. Genom att lägga pussel har forskarna sedan fått belägg för lagbrotten.
Urusla villkor för chaufförerna av dessa bilar gör att frakterna blir mycket billiga. Inte ovanligt med löner på 5 000 kronor i månaden och bostad i lastbilen under långa tider.
Här uppstår då några intressanta frågeställningar:
Hur kan de svenska företagen som köper frakter acceptera detta i dag, när de stoltserar med alla sina tjusiga certifieringar och rättvisemärkningar?
Har dessa företag heller inga betänkligheter över att de är med och bidrar till den svenska åkerinäringens snabba undergång? Ett svenskt åkeri som betalar avtalsenliga löner och följer de lagar och bestämmelser som gäller för branschen kan aldrig konkurrera med de illegala utländska transportsäljarna.
Hur lågt kan alltså vissa företag sänka sig i jakten på en allt större och större vinst? Ordet slavarbete är inte långt borta, föga hedrande för välfärdsstaten Sverige!
Dags för kunderna att ställa krav på schyssta frakter och förhoppningsvis får polisen också resurser att utföra fler kontroller.